onsdag 31 oktober 2018

Rom byggdes inte på en dag

Idag är min frustration på max, så många lösa trådar och ingenting som blir klart. Hjärnan går på högvarv, så många tankar och idéer men få att bolla dem med. Leder till ännu mer frustration. Efter att ha ringt massor av samtal men mestadels kammat noll, åja några nja har jag fått och det är ju bättre än nej. 

Försöker frikoppla hjärnan och kryper ner i badet en stund, men den kopplar liksom på sig själv i smyg hela tiden. 

Började i alla fall dagen med ett grymt inspirerande möte, det skapade mer motivation och driv hos mig men också mer frustration. Jag vill framåt, se resultat och kunna checka av mina delmål. Men just nu står jag bara still och stampar. Försöker påminna mig om att Rom inte byggdes på en dag. 

Tankarna som dyker upp istället är att det är mig det är fel på, någon annan borde ta över och driva mina projekt i mål. Tankarna kommer allt oftare, men jag har svårt att ge upp. Då kommer nästa tanke, tänk om min envisa vilja att inte ge upp stjälper projektet i slutändan. Tänk om jag släppt taget i tid och någon annan fått en ärlig chans att ta över. 

En helt vanlig dag i mitt liv egentligen, har brottats med inte-duga-till tankar i hela mitt liv. Men med ålder och erfarenhet har jag kunnat släppa dessa tankar när det kommer till jobbet, men varje ny grej jag kastar mig in i startar upp samma mönster. Tror jag gillar att plåga mig själv, för lika obekväm jag är med nya saker lika snabbt kastar jag mig över dem.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar