lördag 31 oktober 2015

San Agustin, Gran Canaria

Jag har gjort en resa, inte bara en resa geografiskt utan även i själen. 
Tre veckor i San Agustin var en rejäl kickstart på det som förhoppningsvis ska bli mitt nya liv.

Har vetat om denna resa sedan i början av året men valt att tiga, för reaktionerna har varit blandade när jag pratat om den.
Att få åka på rehabresa är lite tabu och kommentarer som 
"Jaha, du ska få tre veckors gratis semester"
"Tänk att en del kan grina till sig vad som helst"
"Jag kanske också skulle gnälla lite hos Företagshälsovården"
Självklart har jag fått höra massor av fina och bra kommentarer också, men de är de elaka som bränner och svider.

Jag blev hämtade tidigt en onsdag morgon och resan ner gick bra.
Bungalowen i Rocas Rojas som jag blev tilldelad låg lugnt och lite avsides, vilket passar mig utmärkt.
Klimatet är bara helt underbart och överallt växer palmer, kaktusar och vackra blommor i ett annars torrt och kargt landskap.
Luften fylls av parkaiternas kuttrande och palmbladens vajande.
Vart jag än vänder blicken finns uppförsbackar, trappor och bergsknallar att bestiga.
Redan första dagen är jag såld!

Dagarna på Svenska Re's anläggning fylls med träning (stavgång, cirkelträning, core, yoga, vattenjogging, vattengympa och valfria gympass), mindfulnessövningar, massor av mat, ännu mera sol, många härliga människor och gruppträffar där vi pratar om hur vi ska förändra vår vardag för att bryta våra destruktiva mönster.

Första helgen tar vi en långpromenad över Maspalomas mjuka sanddynor, en öken i miniformat.
En del säger att sanden har kommit via vindar från Sahara men jag har även läst att det inte stämmer.
Det kvittar för min del, den var mjuk att gå på och vacker att titta på.
Då är jag nöjd och glad.
I den bortersta änden av öknen hittar vi Faro de Maspalomas, en 65 m hög fyr byggd 1886.
Promenaden mellan San Agustin och fyren är strax under milen, så det fick räcka för denna dag för som alla vet är det lika lång väg tillbaka =)

Helgen efter är vi några stycken som tar bussen till Puerto Rico, strosar runt lite där och äter en god lunch innan vi åker hemöver igen.
Dagen efter knyter jag på mig skorna och tar sikte på Bahia Feliz.
Passerar en nedlagd bar i Morro Besudo som jag förälskade mig i redan första veckan, så sliten och så vacker.
Mindre än halvvägs hör jag racerbilar och när jag kikar långt bort i horisonten ser jag små rörelser på en udde bortanför Bahia Feliz, så det får bli mitt mål för dagen.
Efter lite mer än en timmas vandring når jag racerbanan och står ca en meter från där bilarna i full fart drar förbi. 
Försöker ta mig runt udden, men stenstranden är för jobbig för mina benhinnor att vandra på, så jag ger upp och vänder hemåt.

Den sista helgen tog jag sikte på Maspalomas igen, för att denna gång ta mig runt öknen och till samhällena bortanför fyren. 
Strålande solsken och klarblå himmel och många stopp för att köpa vatten, med hög luftfuktighet och över 30 grader går det åt mellan 4-5 liter vatten på en långpromenad.
Mellan fyren och Meloneras finns en vacker strandpromenad, det märks att det är lite finare område och det ena lyxiga hotellet efter det andra passeras.
Gick ner på Playa del Meloneras och ut på klipporna för att ta mig till nästa strand, blev lite farligt ett tag när jag valde fel väg och kände hur fötterna började släppa.
Tittade ner på klipporna och de höga vågorna under mig och tänkte att det här kommer sluta illa, men jag lyckades backa ner några meter och hittade en bättre väg.
Gick över den sista stranden och upp i hamnområdet Pasito Blanco.
Hela det här området vid hamnen och Meloneras är så sjukt vackert så ögonen nästan tåras.
Jag vill inte, men måste, vända hemåt.
I Playa del Ingles hoppade jag på bussen, 5 timmars promenad räckte gott och väl för denna dag.

Tre veckor går fort och det är dags att resa hem.
Känns skönt men också jobbigt.
Att under tre veckor bara få fokusera på sig själv har varit underbart, skrämmande, jobbigt och nyttigt.
Jag har fått med mig massor av kloka ord och lärdomar som nu ska försöka appliceras i det vardagliga livet här hemma.
Efter 2,5 veckor hemma i Sandviken så kan jag väl erkänna att det gått sisådär, men jag kämpar på.

Nedan finner ni några av alla bilder jag knäppte, tyvärr saknas en del av mina favoriter men min dator mår inte så bra så det här är det bästa jag kan åstadkomma.
Vill ni se fler bilder, titta in på Det grå huset på kullen på Facebook så finns det lite mer att titta på där.

Med mer frid i sinnet och förhoppningsvis kortare arbetsdagar hoppas jag att jag ska hitta tillbaka till glädjen och orken att ta hand om bloggen.
För jag äslskar att skriva, jag älskar att läsa vad ni andra skriver och jag älskar vackra bilder och ni alla fina människor där ute i bloggvärlden fyller mitt hjärta med så mycket glädje och kärlek.
Ni är egentligen precis det jag behöver, men när stressen varit för stor har jag valt att prioritera bort även er, tillsammans med allt annat som får mig att må bättre.
Men nu får det bli ändring på det!

Kram på er!

Så här vackert har vi det på Rocas Rojas, den bungalowby där många svenskar bor i på San Agustin, både permanent och på semester.
Här står jag i toppen av en trappa och blickar ut över Playa San Agustin
En av alla trappor på min dagliga motionsrunda i San Agustin.
Pasito Blanco sett från golfbanan 
Om man inte vill ta sig runt på landsvägen måste man klättra över sten och klippor för att ta sig dit man vill.
En del av hamnen i Pasito Blanco 
En båt som spolats upp på land precis i närheten av där jag själv höll på att ramla rätt ner bland klipporna.
Faro de Maspalomas, en 65 m hög fyr byggd 1886
Här ser ni Svenska Re, Svenska kyrkan och det stora soluret i San Agustin 
Köpte mig en pelargon för att få lite hemtrevligare på min altan, hade ingen kruka så det fick bli som det blev 
Många av stränderna var steniga, sjukt vackert men jobbigt att gå på då fötterna glider åt alla håll och kanter.
Puerto Rico, Gran Canaria
Vet inte vad detta är, men de växte överallt 
Oliver växte det lite varstans
Kaktusar och palmer i solnedgången
Vart man än vände blicken stod folk ute på klipporna och fiskade
Många vackra kvällar fick jag uppleva
Vi hade en del dagar när solen inte kunde titta fram, på Kanarieöarna uppstår några gånger per år ett fenomen som kallas calima.
Små, små dammpartiklar färdas från Sahara och sveper in över öarna.
Den för med sig väldigt varmt väder och hög luftfuktighet.
Så även om bilden känns kall och ruggig så kan jag meddela att temperaturen närmade sig 36 grader denna dag och luftfuktigheten var runt 70 %.
Men det stoppade inte mig från att ta trappen vid Morro Besudo, den suger rejält i benen innan man når toppen =)
Kärlek vid första ögonkastet, en nedlagd bar i Morro Besudo som jag bara föll pladask för.
Kolla de ruffiga turkosa borden och bänkarna, kolla de vackra gallren på fönstret och dörren med spröjsade rutor