tisdag 10 mars 2015

Tänk så många fina människor det finns där ute ♥

Min bloggtorka är inte över ännu, men jag ville bara kika in och tacka er alla fina människor som trots att ni aldrig har träffat mig kommer med massor av goda råd, stöd, hejarrop eller bara en omtänksam kram. 
Många tårar föll från min kind när den ena efter den andra fina kommentaren ramlade in.
Med er i hejarklacken kan man inte göra annat än att lyckas 

Fler tårar föll när jag insåg att ni är så många därute som har varit där jag är nu.
Varför tillåter vi oss att hamna här? 
Och varför tillåter samhället att så många av oss hamnar här?
Åja, den nöten lär vi inte knäcka här och nu.

Sedan jag började blogga har jag upptäckt fler och fler fina, omtänksamma människor som jag känner en tacksamhet över att få följa på nära håll. 
Att få dela både med och motgång med likasinnade som man i normala fall aldrig hade fått lära känna på grund av avståndet mellan oss.

En helt ny vänskap och ett nytt begrepp har uppstått för mig, för när jag berättar hemma eller på jobbet att den och den gjorde så och den personen är just nu på semester där, osv.
Då frågar kollegorna eller maken, vem är den personen du pratat om och i början visste jag inte hur jag skulle kategorisera in er, men numera går ni under begreppet bloggvän 
För det är så det känns, som en vän fast vi aldrig setts.

Än en gång, stort tack för att ni finns 

Idag har jag faktiskt fått mig en promenad i snålblåsten
Vinden var så kraftig ibland att jag kände mig urblåst ur fler bemärkelser än en =)
Mellansonen hade en tid på sjukhuset å då passade jag på att traska runt i Boulognerskogen i Gävle, en mycket vacker stadspark i normala fall, men just denna tidiga vårdag kanske inte kan klassas som vacker.
Uppfriskande var den i alla fall.

På lördag åker vi till Borlänge på fotboll.
Lillen är uttagen att spela med Gestriklands FF, och de ska möta Dalarna och Hälsingland i en liten turnering.
Håller tummarna för att det blir skönt väder, så vi får njuta av både lite solsken och bra fotboll.

Ta hand om er och njut av det vackra vårvädret 
(om än ett väldigt blåsigt vårväder idag)

♥ KRaM aNNiCa ♥

Isen ligger kvar på de ställen där vattnet inte är så strömt
Men med temperaturer mellan 5-10 grader så står det inte på förrän våren är här på riktigt
Tyckte synd om de små änderna som flöt runt i det iskalla vattnet
Men med tanke på hur mycket de åt så kanske de inte frös så mycket, de hade oftare huvudet under än ovan vattenytan.
Som sagt var, svårt att få dem på bild med huvudena ovan ytan
I parken finns massor av stoooora träd, som den här ståtliga granen.
Kottar är så vacker, dessa söta små kottar växer precis överallt och hela marken är täckt av dem.
Tror bestämt den snart är på väg att hoppa i vattnet, känns som om alla grenar
kämpar åt motsatt håll för att inte tappa balansen.
Vet inte om livbojen funkar på ett träd =)
Är så kär i det här lilla huset som finns på Gamla Kyrkogården.
Älskar allt med det, teglet, dörren, fönstren, stengrunden, ja precis allt.
Dessa fönster hade så klart sett jättelustig ut på vårt befintliga hus, tur det för annars hade jag tagit dem med mig =)

lördag 7 mars 2015

När orken tryter

Som ni alla märker har jag varit osynlig ett bra tag, har faktiskt inte haft ork till att varken blogga eller läsa era fantastiska bloggar. 
Har egentligen ingen ork just nu heller men jag tänkte jag måste ge ifrån mig ett livstecken och tala om för er som undrar att det blir ingen Vårteckensutmaning i år från min sida. 

Just nu kretsar mitt liv runt att försöka hålla humöret uppe och att orka ta mig ur sängen varje morgon. 
Känner mig inte sjuk, bara fullständigt dränerad på energi. 
Känner mig inte heller ledsen eller arg, bara helt tom.
Skulle behöva motionera, umgås med vänner, skratta och vara glad, men det är bara fysiskt omöjligt just nu.
Hjärnan är verkligen helt trasig och urvriden, men som den kameleont som jag är så sätter jag på mig ett leende varje morgon och traskar till jobbet.
Jag har en förstående och helt underbar chef och kollegor, så även om det inte märks så mycket på mig så är jag öppen och ärlig med dem om min situation.
Jag har fått full frihet att styra min arbetstid och min arbetsplats, så många dagar jobbar jag från köksbordet.

Även om det just nu känns mörkt och helt hopplöst så vet jag att de insatser vi gör nu kommer att leda till något bra om jag bara håller i det.
En överbelastad hjärna läker inte lika fort som ett benbrott, det här kommer att ta tid.
Jag är villig att göra denna resa även om den kanske i slutändan betyder att jag måste tänka om helt både med mitt privatliv men också med mitt yrkesliv.
Jag har ett underbart team bakom mig som stöttar och förklarar att det jag upplever är helt normalt, min hjärna och kropp reagerar precis så som den är byggd att göra.
Den behöver bara återhämtning och lugn och ro...i mängder.

Jag förstår nu varför djur gärna drar sig undan när de är skadade eller döende, för när man är så trött och tom på energi som jag är just nu så skulle ingenting vara skönare än att få stänga in sig i ett tyst och svalt rum och aldrig mer komma ut.
Men jag vet också att det är det absolut sämsta man kan göra när man mår så här.
Jag har en stor familj runt omkring mig varje dag, så jag tvingas till att umgås även om det gör så ont ibland att jag bara vill gråta.

Tror jag är skrämmande nära botten just nu, men ibland måste man ner dit och vända innan man kan börja sin klättring uppåt mot ett bättre mående och ett friskare liv.
Så det är vad jag tänker lägga min energi och tid på de närmaste månaderna.

Jag hoppas ni andra mår bra och trivs i det vårväder som nu börjar sin klättring upp genom landet.
Sköt om er så hörs vi när krafterna börjar hitta tillbaka.

♥ KRaM aNNiCa ♥

Igår när jag hämtade ved fick jag syn på denna lilla godbit i ögonvrån.
Rabatten på framsidan är snöfri trots att resten av gården ligger under flera dm snö.
Så på en liten del av vår gård är det nu vår.