lördag 7 februari 2015

Göransson Cup 2015 och en nybliven 15-åring

I slutet av januari varje år går Göransson Cup av stapeln i Göransson Arena i Sandviken, cupen vänder sig till barn, ungdomar och personer med funktionshinder. Den växer i storlek för varje år och är numera Sveriges största inomhuscup, med 241 lag anmälda. Från fredag eftermiddag till söndag eftermiddag, massor av fin fotboll på sex planer.

Vi startade upp vårt lag, SAIK P-00, i november förra året och med många bandyspelare och innebandyspelare i laget så har laget aldrig varit fulltaliga på träningar förrän de sista två veckorna innan cup. Som tur är har vi träningsvilliga grabbar i P-01, så tre av dem har tränat med oss hela tiden och de spelade även cupen med oss. Vi har förutom våra 00-grabbar även fyra stycken 99:or i laget.  När vi spelar seriespel är det inget problem då vi är anmälda i 99-serien, men när det blir cup så får man bara ha 2 st överåriga med i laget och i DM får man inte ha någon. Vi är medveten om detta problem och har pratat med grabbarna om det, men de vill ha det så här, de här killarna trivs med varandra och vill spela tillsammans.

Så när vi anmälde oss till Göransson Cup var två av grabbarna tvungen att stå över, men så öppnade sig en möjlighet då vi blev erbjuden att kostnadsfritt ta en plats i Pojkar 16 utöver vår ordinarie plats i Pojkar 15. Ett lag hade dragit sig ur bara dagarna före turneringen och då cupledningen visste att vi hade problem med för många överåriga så erbjöd de oss platsen. Men 9 st 00:or i laglistan samt 2 st 99:or, så insåg vi att det kunde bli tufft att spela två serier, men grabbarna sa ett unisont JAAAAA! Så med hjälp av våra tre 01:or i pojkar 15 och de två 99:or som inte fick spela i den lägre serien tillsammans med två 98:or i pojkar 16 så klarade vi av att fylla upp lagen inför varje match. 

Föräldrar, ledare och även spelarna såg med spänning fram mot att få se cupen dra igång, vi har ju aldrig sett detta lag spela tillsammans och även om vi alla är rätt så säker på att det är ett vinnande gäng så vet man ju aldrig det förrän man får testa det i verkligheten. Cupen drog igång med darriga ben och mycket mjölksyra, men de klarade av att vinna den första matchen med 5-0. Med tanke på att de inte spelade på topp så såg vi fram emot att få se dem i nästa match. Nu möter vi ett av topp tre lagen i serien och matchen blev både hård och ful, vi leder med 2-0 men tappar tyvärr spelet de sista minuterna och matchen slutar 2-2. Oj, vilken pärs det var att sitta på läktaren, vilket liv och vilken spänning. Innan grabbarna får gå hem och sova för natten är det dags för första matchen i pojkar 16, trötta och slitna killar hänger med huvudena redan innan matchen och går in på plan utan riktig kämparglöd, så förlusten är ett faktum, inte för att de var överlägsen men för att vi helt enkelt inte gav dem motstånd.

En natts vila gjorde susen, även om det inte blev många timmar i sängen. Första matchen på lördagen slutade 7-3 till oss och vi leder fortfarande serien. Några timmar senare vinner vi nästa match med 7-0 och vet då att vi kommer bli etta eller tvåa i vår grupp, allt beror på hur GGIK spelar sin sista match. Tyvärr vinner de sin match och gör fler mål än önskvärt så vi landar på samma poäng med de har gjort tre mål mer än oss. Lite oroliga blir vi då, för vi vet inte riktigt hur grabbarna kommer att hantera situationen med att vi kommer att möta seriens bästa lag i kvartsfinal. Men de hanterar det med bravur. Vi pratar mycket om att ha respekt för sina motståndare som människor men aldrig för deras tröjfärg eller vilken serie de spelar till vardags. Vi ska gå in och spela vårt spel och sedan räcker det så långt som det gör. Men först har vi två matcher kvar i pojkar 16 att spela, där blir det en förlust och sedan avslutar vi med en vinst. 

Söndag lunch och dags för kvartsfinal, killarnas humör är på topp och de vet exakt hur de ska spela och agera på planen. Matchen blir sjukt spännande och jämn men tyvärr också väldigt orättvis. Domaren blåser för frispark till vår fördel när vi har bollen och precis gör mål, alltså dömer han bort målet. Vi får ytterligare ett mål bortdömt då domaren säger att vår spelare följer deras målvakt, snacka om förvåning när vi som suttit närmast vårt eget mål sett deras spelare göra exakt samma sak hela matchen igenom! Matchen slutar 1-1 vid fulltid och i sudden gör de mål och går vidare till semi.
Våra spelare har inget problem att ta en förlust om den är rättvis, men detta är ett fiasko. Det enda plåstret på såret är att många föräldrar och spelare i det andra laget faktiskt säger att vi borde ha vunnit matchen. SIF vit går vidare till final och vinner den lätt - grattis till dem! Men jag vet att de flesta av oss anser att det var finallagen vi såg redan i kvarten.

Det snöpliga slutet till trots så är vi alla sjukt stolta över vårt lag, de klev in och visade att de är ett lag att räkna med och de koncentrerade sig på att spela sitt spel och inte på att psyka sina motståndare. De är ett härligt gäng som är full av spelglädje, empati, motivation och utvecklingspotential. 
Extra roligt att se de spelare som varit på väg att lägga av med fotbollen vakna till liv och tycka det är roligt att spela igen., tack vare den fina lagmoralen och att de alltid har roligt när de är tillsammans.
Fotboll och träningar handlar självklart om att utvecklas både som individ och som lag, men vi anser att det gör man bäst när man har roligt tillsammans. Och det har dessa grabbar och det syns även på planen. Tack för en fin helg grabbar!

Även om inte vi nådde hela vägen fram så hade våra 01:or det desto mer skoj, de är ett stort lag och hade anmält två lag till cupen och när det väl var dags för final så stod de båda lagen mot varandra. Inte så mycket för tränarna att coacha längre, de placerade sig på en varsin stol i mitten och lät grabbarna spela finalen själva. En fin avslutning på denna cup tycker jag.

Ja, det blev ett långt inlägg med bara fotboll det här, men så ser min vardag ut till och från.
Nu ser jag fram emot en helg i lugn och ro, för även om förra helgen var toppen så blir det inte mycket vila för någon av oss.
Igår fyllde lillen 15 år och vi hade lite kalas, så imorgon kommer det några eftersläntare och ska fira honom annars är min helg bara ett tomt ark...precis som jag vill ha det.
Och även om 15 årsdagen var en milstolpe i lillens liv så är det AM-kortet som står högst i kurs.
Den 4/3 är den första utbildningsdagen och förhoppningsvis ska han kunna rulla ut sin Aerox ur förrådet för första gången i början av april.

Önskar er alla en fin helg!

♥ KRaM aNNiCa ♥

SAIK P-00 , det lag som vi ställde upp med i pojkar 15.
Alltså saknas några av våra spelare på bilden.

Fotograf: Henrik Åsberg
Vår lille virvelvind har blivit 15 år.
Alltid med glimten i ögat och benen full med spring.
Ingenting är omöjligt när man har med denna kille att göra.
I början av mars ska han äntligen börja ta AM-kort, så han äntligen ska få
börja köra sin lilla pärla som står i förrådet.

5 kommentarer:

  1. Mycket att sköta om för fina eldsjälar med alla matcher och träning. Låter som en fin cup där alla får vara med och där glädjen får styra för det mesta. Önskar dig en skön helg med god vila!
    Kram Ann

    SvaraRadera
  2. Vad duktiga grabbarna var och som du säger de kommer bara bli bättre och bättre. Och vad duktig ni är som orkar hålla i allt med träningar, cuper och allt administrativt som det innebär. En stor eloge till er ledare!
    Hoppas du får en fin vecka vännen <3
    Kram A-L

    SvaraRadera
  3. Glömde att säga...
    Ett stort grattis till lillen!
    Hurra hurra hurra!

    SvaraRadera
  4. Jag beundrar er verkligen som ställer upp och jobbar i alla väder. Det ska ni ha en eloge för. Själv känns det skönt att barnen har växt upp och jag får ägna mig åt annat än att vara med på all idrott. Det kommer en sån tid med.Grattis till jubilaren så lycklig han kan bli då till sommaren
    Förresten blir det vårutmaning i år med??
    Ha en fin söndagskväll
    Kram Meta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det jobbigt, men även väldigt kul och någon måste göra det för annars blir det ingen fotboll för grabbarna. Han var på sin första infoträff på körskolan i onsdags och sedan dess tror jag han tom sovit med körboken. Om inte han får alla rätt på teoriprovet kommer ingen någonsin att få det haha.
      Det blir ingen utmaning i år, iaf inte i min regi. Måste lägga all min fokus på att komma på banan igen när det gäller min egen hälsa. Hade hoppats och trott att jag skulle orka ta tag i utmaningen, men kraften finns inte där.
      Önskar dig en fin helg!
      Kram Annica

      Radera