fredag 26 september 2014

Alla drabbas vi av cancer på ett eller annat vis

Det måste vara få människor som inte blivit drabbat av cancer på ett eller annat sätt. 
33 % av befolkningen kommer att få ett cancerbesked av något slag och nästan alla övriga blir drabbade i form av närstående, vän eller kollega.

Jag har (peppar, peppar ta i trä) inte själv fått cancerbeskedet men däremot haft min beskärda del av människor i min närhet som fått beskedet. 2014 har varit ett tungt år på denna front och cancerfallen i min närhet har duggat tätt under hela året.

September har bjudit på två cancerbesked och två dödsfall hittills, tack gode gud att denna svarta månad är över!

Cancer är en rent utsagt förfärlig sjukdom, den är smygande och lömsk, den är elak och smärtsam, den är brutal och utlämnande, den är personlig och grym. Den lämnar ingen oberörd och drabbar skoningslöst precis vem som helst.

Många får cancerbeskedet och kan opereras och medicineras och slutligen friskförklaras. Men sjukdomen sätter sina spår både hos den drabbade och dess anhöriga. Att ta cellgifter och gå på strålbehandling är en fruktansvärd och smärtsam upplevelse, för de flesta är det som att besöka helvetet men ändå hitta tillbaka till livet. Många som genomgått en behandling säger att det är tur att de inte vet från början vilket helvete de skulle gå igenom, för då hade de kanske inte kämpat så hårt under tiden. Men självklart är allt helvete värt sitt pris om man kommer ut som segrare i slutstriden.

Idag har jag både hunnit med att skänka pengar till en insamling hos Cancerfonden för en kollega som gick bort för några veckor sedan samt tröstat en änkeman som precis förlorat en mycket vacker kvinna till denna grymma sjukdom.
Så jobbigt men ändå så skönt att få sitta ner tillsammans och prata, att skratta och gråta till minnen av en underbar person som fick lämna detta jordeliv alldeles för tidigt.
Hur tröstar man någon som för tre veckor sedan hade en frisk fru och nu inte längre har någon fru alls?

Jag blir rent utsagt förbannad över det faktum att jag känner att alldeles för många fina människor får lämna oss alldeles för tidigt.
Varför kan inte alla dumma och elaka människor få dö först?!

Vem sitter på rättigheten att samla på sig ett dreamteam av fina själar?
Den enda trösten jag finner är att det finns vackra personer på andra sidan som tar emot de som nu kommer.

Många känslor på en och samma gång!
Men tillsammans kan vi bekämpa denna ohyggliga sjukdom.
Skänk pengar till forskning så vi kan finna botmedel samt bättre sätt för att diagnosticera vissa cancersorter i tidigare skede.
Gå in på cancerfonden och lämna ett bidrag redan nu!
Du vet aldrig om det är du själv, någon närstående eller vän och kollega som drabbas nästa gång.
Det finns ingen tid att ödsla!
Himlen var idag förtrollande vacker.
Kanske för att den ännu en gång mottagit en vacker och fin människa som alldeles för tidigt har fått lämna oss här nere.
En av tre får cancer men alla drabbas.
FUCK CANCER!

♥ KRaM aNNiCa ♥

8 kommentarer:

  1. Min bror avled i cancer för 6 år sedan (49 år) och nu har jag andra i min närhet som drabbats. Fruktansvärt!!!! JAg köpte rosa bandet i går till förmån för bröstcancer.
    Höstkram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Beklagar! Vad sorgligt att han lämnade er så tidigt i livet =(
      Kram <3

      Radera
  2. Det är verkligen helt fruktansvärt med cancer, jag vet också flera i min närhet som gått bort i cancer. Det är verkligen en helt fruktansvärd sjukdom och det känns tyvärr som man är ganska maktlös inför den. :( Jag brukar skänka pengar till olika cancerfonder och andra organisationer ganska ofta. För denna sjukdom och andra sjukdomar är verkligen något jag hoppas på att vi till slut ska kunna rädda så många som möjligt pga forskningen. September verkar ha varit en riktig svart månad. Jag hoppas verkligen att Oktober blir en ljusare månad för er, jag hoppas också att du tar vara på dig själv när du verkar ha så mycket på jobbet osv. Ta hand om er! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad bra att du skänker pengar lite då och då, det gör jag med. Vårt bidrag är inte stort men tillsammans kan vi göra nytta.
      Jag hoppas också att oktober blir en bättre månad, även om den inte ser ut att bli det på förhand. Men å andra sidan så är jag verkligen förberedd på en jobbig månad och då kan man tackla det lite bättre.
      Sköt om er!
      Kram Annica

      Radera
  3. Själv har jag som tur är inte drabbats eller någon i min familj. Men jag har vänner som olyckligvis fått det, men överlevt och en som har det nu med en långsamtväxande tumör som de inte gör något åt. Självklart har jag köpt rosa bandet, vilket jag gör varje år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad skönt att du ännu inte drabbats så hårt av denna otäcka sjukdom, men det kan vara jobbigt nog att stå en bit ifrån och se människor man tycker om gå igenom helvetet.
      Sköt om dig!
      Kram Annica

      Radera