söndag 28 september 2014

Lovelly - en ny ekologisk butik på nätet

Brukar du handla ekologiskt?
Ingenting, helt eller delvis?

Jag tillhör de som delvis handlar ekologiskt men som gärna skulle handla mer om det var billigare.
De varor jag köper sällan väljer jag oftast ekologiskt medan kött går helt bort.
Med tre-fem tonåringar i huset och två vuxna krävs tex 2 kg köttfärs eller kyckligfilé per måltid och då finns tyvärr inte ekonomin där.
Men vi ser sakta men säkert priserna på ekologiskt krypa ner mot priserna på icke-ekologiskt och då hoppas jag nästan alla av oss väljer det bästa alternativet av de två.

Självfallet finns det sedan tidigare flera sidor på nätet där man kan handla ekologiskt, jag har bara inte engagerat mig i det, men när min kusin och hennes svägerska startade upp en egen webbutik kan jag ju inte göra annat är att hoppa på det ekologiska och hållbara tåget.
Så nu byts fler och fler varor här hemma ut mot ekologiska alternativ.
Sakta men säkert bygger vi upp en ny livsstil och tankesätt.

Kika gärna in hos Lovelly och gör ett aktivt val att utöka ditt ekologiska sortiment, under helgen har de dessutom 10 % rabatt om du skriver ekoliv på raden för rabattkod.
Här kan du shoppa loss i kategorier såsom Tvätt och städning, Hud och hårvård, Hygien, Nappar och leksaker, Flaskor och termosar, Kök och Textilier.
Sortimentet växer för varje dag som går.

De har också en blog där de delar med sig av tips och trix, nyheter, produktfakta samt visar hur de själva får vardagen att bli ekologisk och hållbar. 
Ni hittar bloggen HÄR

Live a LOVeLLY life

♥ KRaM aNNiCa ♥


LOVeLLY - webbutiken med ekologiska och giftfria produkter för dig och ditt barn.
Gör ett slag för miljön och våra barns framtid du med, gå till Lovelly 
och beställ.
Live a LOVeLLY life and be a LOVeLLY parent!

Här ser ni delar av Lovelly's sortiment.
Själv har jag provat både tandkräm, tandborste, handtvål, diskmedel och såpan som de säljer och jag är nöjd med allihopa.
Nu har jag lagt en ny beställning och väntar med spänning på min sportflaska från Klean Kanteen, maskindiskmedel, duschgel och schampo.

fredag 26 september 2014

Alla drabbas vi av cancer på ett eller annat vis

Det måste vara få människor som inte blivit drabbat av cancer på ett eller annat sätt. 
33 % av befolkningen kommer att få ett cancerbesked av något slag och nästan alla övriga blir drabbade i form av närstående, vän eller kollega.

Jag har (peppar, peppar ta i trä) inte själv fått cancerbeskedet men däremot haft min beskärda del av människor i min närhet som fått beskedet. 2014 har varit ett tungt år på denna front och cancerfallen i min närhet har duggat tätt under hela året.

September har bjudit på två cancerbesked och två dödsfall hittills, tack gode gud att denna svarta månad är över!

Cancer är en rent utsagt förfärlig sjukdom, den är smygande och lömsk, den är elak och smärtsam, den är brutal och utlämnande, den är personlig och grym. Den lämnar ingen oberörd och drabbar skoningslöst precis vem som helst.

Många får cancerbeskedet och kan opereras och medicineras och slutligen friskförklaras. Men sjukdomen sätter sina spår både hos den drabbade och dess anhöriga. Att ta cellgifter och gå på strålbehandling är en fruktansvärd och smärtsam upplevelse, för de flesta är det som att besöka helvetet men ändå hitta tillbaka till livet. Många som genomgått en behandling säger att det är tur att de inte vet från början vilket helvete de skulle gå igenom, för då hade de kanske inte kämpat så hårt under tiden. Men självklart är allt helvete värt sitt pris om man kommer ut som segrare i slutstriden.

Idag har jag både hunnit med att skänka pengar till en insamling hos Cancerfonden för en kollega som gick bort för några veckor sedan samt tröstat en änkeman som precis förlorat en mycket vacker kvinna till denna grymma sjukdom.
Så jobbigt men ändå så skönt att få sitta ner tillsammans och prata, att skratta och gråta till minnen av en underbar person som fick lämna detta jordeliv alldeles för tidigt.
Hur tröstar man någon som för tre veckor sedan hade en frisk fru och nu inte längre har någon fru alls?

Jag blir rent utsagt förbannad över det faktum att jag känner att alldeles för många fina människor får lämna oss alldeles för tidigt.
Varför kan inte alla dumma och elaka människor få dö först?!

Vem sitter på rättigheten att samla på sig ett dreamteam av fina själar?
Den enda trösten jag finner är att det finns vackra personer på andra sidan som tar emot de som nu kommer.

Många känslor på en och samma gång!
Men tillsammans kan vi bekämpa denna ohyggliga sjukdom.
Skänk pengar till forskning så vi kan finna botmedel samt bättre sätt för att diagnosticera vissa cancersorter i tidigare skede.
Gå in på cancerfonden och lämna ett bidrag redan nu!
Du vet aldrig om det är du själv, någon närstående eller vän och kollega som drabbas nästa gång.
Det finns ingen tid att ödsla!
Himlen var idag förtrollande vacker.
Kanske för att den ännu en gång mottagit en vacker och fin människa som alldeles för tidigt har fått lämna oss här nere.
En av tre får cancer men alla drabbas.
FUCK CANCER!

♥ KRaM aNNiCa ♥

måndag 22 september 2014

Wien, Bratislava och EM kval i fotboll - så många intryck och upplevelser på så kort tid

Jag var verkligen ur form när vi packade våra väskor och for, trött, utsliten, halvt grinfärdig och ögon som rann konstant. Men iväg kom vi och tur var väl det för oj vilken härlig helg vi fick.

Wien har alltid varit ett drömresemål för oss, dels för allt fint man hört om staden och dels för att jag i mina ungdomsår älskade hästar och alltid drömde om den spanska ridskolan i Wien men framför allt för att makens pappa var född i Österrike. 

Superhöga förväntningar och ganska ont om tid är ingen bra kombination, men då vi bestämde oss rätt så snabbt att vi kommer att åka tillbaka så kunde vi släppa alla krav och bara njuta.

Vi bodde väldigt bra, på nyöppnade Amedia Hotel, och vädret bjöd på strålande solsken för det mesta. Österrikarna var glada över det vackra vädret då de haft en extremt kall och blöt sommar. 
På lördagen tog vi oss ner mot hamnen för att köpa båtbiljetter till Bratislava, en mysig sightseeing till fots genom vackra delar av Wien. Förbi bl.a. Hundertwasserhaus, Jubileumskyrkan och genom Prater park med det stora pariserhjulet.
Som vanligt gick vi vilse typ 400 gånger, men vad gör det...desto mer får man uppleva av nya städer =) 
Hundertwasserhaus är ett kommunalt bostadshus formgivet av den visionäre Friedensreich Hundertwasser.
Huset är målat i många olika färger och golvet i portgångarna är ojämt och mjukt vågformat.
250 träd och buskar är planterad i fönstergluggar och på den 1000 kvm stora takterassen.
Huset var inflyttningsklart 1986. 
Jag gillar i normala fall ordning och reda och var sak på sin plats,
men någonting i detta hus tilltala mig väldigt mycket.
Kan vara all sten- och naturmaterial och de något dämpade färgvalen.
Ännu en bild (eller rättare sagt många bilder) från Hundertwasserhaus
St. Francis of Assisi Church, också känd som Kaiser Jubilee Church, ligger på Mexikoplatz alldeles bredvid Donau.
Kyrkan byggdes mellan 1898-1910 och är riktigt maffig.
Runt nöjesfältet i Prater Park går lilleputtåget, ser precis ut som en av de rosa bilarna i Ahlgrens bilar.
Praterturm, är en av Europas högsta slänggungor, den är hisnande 117 meter hög.
Riesenrad byggdes redan 1897 och med sina 65 meter har man en fantastisk utsikt över Wien och dess omnejd.

Några båtbiljetter blev det inte, för de var slut.
Istället tog vi en taxi till tågstationen på söndag morgon och där köpte vi biljetter för EUR 15 tur och retur inkl stadstrafiken i Bratislava.
Ett tåg fyllt av svenskar i sverigetröjor, Bratislava förstod nog inte riktigt vad som hände den där söndagen när glada svenskar invaderade staden.
Men då alla var glada och snälla och strödde pengar omkring sig på både mat, öl, souvenirer och rundturer så var de bara extremt nöjda och glada över att bli invaderade.

Vi tog oss ner i Gamla Staden, strosade runt en stund, åt lite lunch, åkte på rundtur och alla utom jag drack en massa öl. Själv passade jag på med små utflykter på egen hand under tiden.
En mysig och gemytlig stad med massor av vackert att titta på.


Alla dessa vackra byggnader med vackra entréer, valv, balkonger och lyktor.
Me like 
I ett försök att liva upp staden efter kommunismens fall placerades ett antal roliga statyer ut på gator och torg.
Denna, vid namn Cumil, har sedan 1997 blivit av med sitt huvud två gånger pga oaktsamma bilförare, nu sitter det en varningsskylt där som säger "Man at work"
St. Mikaels torn är en av de äldsta byggnaderna i Bratislava och byggdes runt 1300.
Det är det enda vakttornet som finns kvar och fungerar som både utsiktstorn och museum.
Överallt i staden hittar du mysiga uteserveringar och torg.
En av mina favoriter i Bratislava är den blå kyrkan, St Elizabeths kyrka, den ligger undangömd på några bakgator.
Helt annorlunda alla tidigare kyrkor jag tidigare sett.
Kyrkan byggdes mellan 1910-1913.
Bratislava slott ligger vackert belägen 85 meter ovan Donau och en molnfri dag kan du se ända till Ungern och Österrike från slottsgården.
Slottet brann ner 1811 och byggdes inte upp förrän på 1950-talet.
För något år sedan målades slottet vitt.
Området runt St Martins Katedral är riktigt gammalt, vackert och mysigt.
Katedralen byggdes år 1452.
Lunchen åt vi på restaurang Hurricane's.
Läcker inredning och väldigt god mat.
Nöjda och glada utrymde alla svenskar Bratislava på söndag kväll.
Trött och glad kröp åtminstone jag ner i den sköna hotellsängen för att ladda batterierna inför den stora höjdpunkten.

Måndag morgon och snabb som en vessla ner till frukost och sedan vidare ner till centrala Wien för att under förmiddagen svepa av så många sevärdheter som det bara var möjligt.
Taxin släppte av oss vid Stefansdomen och efter det strosade vi vidare mot Hofburg, Burgtheater, Rathaus och Votivkyrkan.
På köpet får man alla andra vackra hundratals byggnader.
Bara att njuta och låta ögonen fyllas av allt det vackra.
Eftersom jag hade sverigetröjan på mig så var det många som ville prata om kvällens match, många och långa trevliga samtal blev det.

Vart du än vrider huvudet så finner du vackra saker att fästa blicken på. 
Votivkyrkan, Hofburg palace, Parlamentet och Burgtheater.
Nationalbiblioteket i Hofburg Palace, där för övrigt också Spanska ridskolan ligger,
Ett helt vanligt apotek i ett ovanligt vackert hus.
Rådhuset med dess tinnar och torn är så vackert!
En hästdroska utanför Stefansdomen, ett tempel i parken mellan Hofburg Palace och Parlamentet där ni ser Micke snällt posera framför en staty.
Trötta i fötterna och varma av gatuloppet slog vi oss ner på en restaurang för att äta Wienerschnitzel och sedan tillbaka till hotellet för att tillsammans med några av de andra ta oss till Herrmann Strandbar i Herrmannpark för att börja uppladdningen inför kvällens match.
Så mäktigt att gå nerför backen och höra alla glada fans sjunga och skratta.
Hela eftermiddagen/kvällen var magisk, vilken stämning!
Matchen i sig själv var inte superspännande men med denna stämning på läktaren stod håren rakt ut på armarna vid flera tillfällen.

"Alla" svenskar samlades på Herrmann Strandbar och tågade ca 1 timme genom gator och parker till Ernst Happel Stadium.
Ett blågult hav som skrålade och sjöng hela vägen.
Inga sura miner här inte, varken före, under eller efter match.
Under matchen sjöngs det lika friskt, men 3 500 svenska överröstades av 45 000 österrikare av naturliga skäl.
Nu har vi fått blodad tand, både när det gäller Wien och att se landslaget spela utomlands.
Nu hoppas vi på en resa till Moskva i september 2015 för att se Ryssland möta Sverige.
Året efter kan det hända att det blir flyg till Wien, sedan tåg till Graz (där min svärfar kom från), tåg till Salzburg och sedan tåg vidare till antingen Munchen eller Prag och flyg hem därifrån.
Är det något jag är bra på så är det att smida planer =)

Nu hoppas jag ni fortfarande är vaken, kan vara både tidskrävande och tröttsamt att ta sig genom mina inlägg, men det är svårt att dela med sig av så många intryck i bara få ord och bilder.

♥ KRaM aNNiCa ♥


lördag 20 september 2014

En ska bort

En massa att berätta och visa, men ingen ork...därav bloggtorkan. Å det här blogginlägget är varken positivt eller roligt att läsa, så de som vill veta roliga saker eller titta på fina bilder kan sluta läsa här.
Det handlar om utmattning, om att leva på gränsen till utbrändhet och om att se sanningen i vitögat.

Jag borde ha skrivit om New York, om vår härliga lillsemester till Åland, om Wien, Bratislava och EM-kvalet i fotboll, om alla roliga fotbollsmatcher, om den härliga sensommaren och den härliga hösten, om alla goda recept och inredningsidéer, men varje gång jag sätter mig vid datorn känns det bara jobbigt och tungt. Behovet av att skriva ner alla dessa saker handlar inte om att jag absolut måste dela med mig till er alla och få en massa fina kommentarer (även om jag verkligen uppskattar alla dessa fina kommentarer ni skriver - ni är så goa och härliga hela bunten!) utan det är mer för att jag ska kunna titta tillbaka och minnas. Mitt minne är numera så dåligt att jag glömmer bort platser och ställen jag besökt, och då är det skönt att bara klicka in sig i bloggen och väcka till liv alla minnen igen.

Jag borde ha varit en bättre vän, men varje gång jag sträcker mig efter telefonen så känner jag mig bara tom och innehållslös. Att finnas till för andra oavsett om de mår bra, dåligt eller svårt sjuka är extremt svårt och krävande när man själv balanserar på en tunn tråd. Jag känner också en djup sorg och maktlöshet av att veta att en person jag tycker väldigt mycket om troligtvis inte finns med oss länge till. 

Jag borde vara en bättre kollega, men merparten av mina dagar går åt till att försöka förstå vad det är jag borde göra. Hjärnan har loggat ut och jag hittar inte lösenordet just nu för att kunna koppla upp mig igen. Jag känner mig stressad, korkad och allmänt dum mest hela tiden. Hetsjakt på hetsjakt trots att vi redan springer så fort vi bara kan och ovanpå det mister vi två kollegor, en till en konkurrent och en i cancer. Även om inte jag jobbat nära någon av dem så är det människor som dagligen funnit i mitt arbetsliv och dessutom är många andra djupt berörda och behöver stöttning och tid i sin sorg.

Jag borde vara en bättre mamma, en sådan där som kommer ihåg åtminstone de mest väsentliga sakerna här i livet, men även här har min hjärna loggat ut. Vad då mat, tvätt, läxläsning, föräldramöten, träningstider, läkartider? Tur i oturen är killarna rätt så stora så de måste helt enkelt ta ett ökat ansvar själv.

Jag borde definitivt komma ihåg att träna, men här sätter både orken och min svåra allergi stopp. Jag är så förbannat trött på att inte veta vad det är jag är allergisk mot samt hur jag ska bli av med den!

En massa borde och måste som alla normala människor tydligen klarar av, men inte längre jag.

Jag känner mig som den felaktiga rutan i Magnus och Brasse "En ska bort". Hur jag än vänder och vrider på frågan så är jag den felande länken.

Magnus, Brasse och Eva
En ska bort
Efter två tidigare sjukskrivningar och ett högtidligt löfte till mig själv att aldrig sätta mig i samma sits igen så har jag återigen låtit det gå för långt. Jag är väldigt mycket sämre än tidigare och troligtvis kommer min hjärna aldrig läka igen. Ett faktum som gör mig både livrädd och besviken, varför lät jag det gå så långt?

Under ett års tid har jobbet varit ett rent helvete, så mycket slit och övertid och ändå hinner man bara skumma på ytan. Och blickar jag framåt, in i den kommande hösten och vintern, så känns de senaste sex månaderna som en smekmånad. Inser att det här kommer inte gå. Sent ska syndaren vakna och för 1,5 vecka sedan drog jag i handbromsen (igen - den börjar bli utnött nu), övertidsstopp, rehabmöten och en personlig tränare är mina första steg på vägen mot ett bättre liv. Det har väl gått sisådär än så länge, ska man hinna med det allra mest nödvändiga på 8 timmar så hoppar man lunchen. Skärpning fru Östlund!

Så den här helgen ska jag bara slicka mina sår och läka. Försöka hämta kraft och ladda batterier. 
Försöka leva här och nu. Nu idag med lillens fotbollsmatch som slutade med 8-0 seger, med mellansonen som trots motgångar fortsätter kämpa på i löparspåret, med stora sonen som åker till Gävle för att prova på att spela amerikansk fotboll, med flickvänner till sönerna som trivs tillsammans och som fnittrar som småflickor hela dagarna. 

Jag känner mig inte besegrad, bara nere för räkning och snart nog ska jag ta mig upp till ytan igen.
Men inte idag, för nu ska jag krypa ner i sängen med en bra bok eller kanske en bra film.

Ta hand om er!

♥ KRaM aNNiCa ♥