fredag 23 maj 2014

Att söka studentvisum till USA

Om man vill studera i mer än 48 timmar i USA måste man ansöka om ett studentvisum, vilket förutom alla dokument som ska fyllas i och betalas även kräver en intervju på amerikanska ambassaden.

Igår var det dags för min intervju och eftersom jag blivit förvarnad över hur det fungerade så såg jag till att åka tidigt. Redan 04.30 ringde min klocka och 06.00 rullade tåget ut från stationen.
Hann jobba en stund på tåget och sedan låste jag in datorn på Centralstationen. (Man får inte ha elektronisk utrustning med sig in på ambassaden, och förvaringsutrymmerna är små så lämna laptops och paddor hemma.)
Tog mig en snabb fika och sedan traskade jag iväg i det fina vädret, ifrån stationen så är det raka vägen via Klarabergsvägen, Hamngatan, Strandvägen och slutligen Dag Hammarskjölds väg där ambassaden ligger.
Att strosa längs med kajkanten en solig dag är inte fyskam.
Det tog mig 33 minuter att i sakta mak ta mig de 3,88 km till ambassaden.

Av någon underlig anledning får massor av folk samma intervjutid, när jag beställde min tid fanns det 25 platser kvar till kl 10.
Så det är först till kvarn som gäller om man inte vill vänta hur länge som helst.
Man köar utanför ambassaden och blir sedan framkallad en och en.
Vi hade strålande solsken så det gjorde inte så mycket att få sitta där i kuren, men de har samma kösystem året runt.
Jag kom fram till ambassaden 35 min innan utsatt tid och blev nummer tre i kön, man hinner lära känna sina kökamrater väldigt bra innan dagen är över.

När man blir framkallad till vakten får man visa upp sitt pass och blir avprickad på en lista, sedan får man backa en meter vända sig om och visa upp sina skosulor.
Väl inne i vaktkuren får man lämna ifrån sig telefon och ev laddare samt röntga handväska och gå genom bågen.
Sedan blir man insläppt på området och visas upp till väntrummet.
Väl däruppe får man anmäla sig i en lucka och lämna ifrån sig alla dokument.
OBS! Om man inte har med sig allt som är obligatoriskt blir det ingen intervju och man får gå hem och boka en ny tid.

Sedan är det dags för väntan nummer två, i ett trångt och varmt väntrum.
Har dålig tidsuppfattning då jag inte hade någon klocka på mig, men minst 2,5 timmar tog det innan jag blev uppropad.
Framme vid luckan blev jag ombedd att lägga mina fyra vänstra fingrar på en scanner, sedan de fyra högra och slutligen båda tummarna och slutligen ombedd att gå och sätta mig igen.
Efter ännu en väntan blev jag återigen uppropad och ännu en gång ombedd att lämna mina fingeravtryck på vänster hand.
De andra slapp lämna fingeravtryck en gång till, så jag antar att det var mitt sneda ringfinger som ställde till besvär.

Men en klump i magen började intervjun, och det visade sig bestå av tre frågor och en massa goda tips om vad jag borde göra i Boston. 
Sedan önskade mannen mig en trevlig resa och jag fick äntligen lämna ambassaden.
Klockan var då strax före 14, så räkna med att det tar sin lilla tid om ni behöver åka på intervju.

Så nu är jag godkänd att åka in i USA, känns skönt att alla stegen är slutförda nu väntar jag bara på att passet ska dimpa ner i brevlådan.
Har aldrig lagt ner så mycket jobb på att få åka på en resa, så jag hoppas verkligen både Boston och utbildningen lever upp till mina högt ställda förväntningar.

♥ KRaM aNNiCa ♥

Ju äldre båtar desto mer charmig
Tyvärr fick kameran stanna hemma och iPhonen är inte lika lätt att fota i motljus med.
Den här båten var så charmig med sina små lerkrukor i fören.
 
Trasig och sliten men ändå så vacker

Åja, även nya båtar kan vara vacker.
Speciellt när man ser Vasa sticka upp i bakgrunden.
Nordiska muséet, så ståtlig och vacker

Amerikanska ambassaden, dagens utflyktsmål
Blev en sen lunch på Jensen's Bøfhus efter intervjun.

2 kommentarer:

  1. Tänk vad de ska krångla till det, varför inte ge alla en tid och släppa in dem på den tiden?
    Men det ser ut som du hade en rätt så bra dag ändå.
    Blev det inge shopping, eller hann du inte med det?
    Kram A-L

    SvaraRadera
  2. Vad ska du plugga i Boston? Min brorsdotter var aupair där i ett år och kom hem i höstas. Hon tyckte om Boston, även om hon bodde en bit utanför.

    SvaraRadera