lördag 17 augusti 2013

Ibland måste man kliva ur sin bekvämlighetszon för att nå sina mål och drömmar

Har gått runt och grubblat på något i några dagar nu och igår bestämda jag mig för att idag var dagen då jag skulle göra slag i saken.
Massor av fjärilar i magen som surrar runt, runt.
Nervös som bara sjutton.
Och till råga på allt behöver jag ett foto på mig själv.
Jag som undviker kameror som pesten.
Som raderar 99,9 % av alla bilder som jag är med på.
Nu tvingas jag att självmant ställa mig framför kameran.
Och sedan tvingar jag sonen att ställa sig bakom kameran.
Resultatet blev bedrövligt i vanlig ordning, men det är bara att gilla läget.
Är ju inte fotomodell jag ska jobba som heller.

För att vinna något så måste man ibland kliva ur sin bekvämlighetszon.
Att kunna nå sina drömmar och mål är sällan en enkel match.
Men förhoppningsvis är det värt allt obehag när man står där på mållinjen.

En jobbig dag har det varit, men nu när det är överstökat känner jag mig starkare än någonsin.
2013 är mitt år och nu börjar bitarna falla på plats.
Hösten börjar bli fullbokad med saker som jag länge drömt om men aldrig tyckt att jag förtjänat.
Känner mig redo att överge sommaren nu och hälsa en spännande höst välkommen!

♥ KRaM aNNiCa ♥

Alla vill vara snygg, smart och snäll.
Två av egenskaperna föds man med och om man som jag inte fick någon av anlagen
måste man jobba extra hårt på att vara snäll.
Därför är jag en otroligt snäll person =)

6 kommentarer:

  1. Men nu är du dum mot dig själv vännen, du är ju båda smart, snygg och snäll!
    Bra jobbat idag, nu håller vi tummarna!
    Kram A-L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack underbara A-L, du är en tillgång i mitt liv!!! <3
      Kram Annica

      Radera
  2. Men, nu måste jag undra, vad är det som är fel.....Du är ursnygg. Och vilka ögon du har (jag har förstorat upp bilden och haft min estetiske man till att titta också), underbar färg och vilken blick, både Peter och jag får positiva vibbar av att se bilden. Och vilken hy du har och vilken färg, och vilka jättefina tänder och hållning och kroppen är riktigt tonad och fin. Och med håret bort från ansiktet så att man verkligen ser dig så är du en tillgång. Och vilket hår, är det ditt alltihopa, jag blir alldeles avundsjuk. Nu får du arbeta med att inse detta! Sträck på dig!
    Du får vara som min mamma var, det var någon som sa till henne en gång att, så snygg du är i håret. I håret, sa min mamma då. Jag är snygg hela jag! (Hon hade förresten svart hår och så tjockt som du har, jag är mörk råtta med babyhår).
    Men det var bra jobbat av dig om du känner som du gör. Jag vill inte säga det, men du känner fel, hittills!
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, nu känner jag mig helt överväldigad av alla snälla ord <3.
      Men du vet hur det är, det sitter i hjärnan alltihopa. Och det tar förbannat lång tid att förändra ett tankesätt. Men jag jobbar på att försöka inse att jag duger som jag är.
      Och håret är bara mitt, jag lovar! Har världens tunnaste hårstrån men å andra sidan har jag väldigt många strån på huvudet =)
      Tycker din mamma låter som hon var en klok kvinna, det ska jag anamma! Tycker för övrigt att du också är en mycket klok, ödmjuk och fin människa så det har du fått ärva i alla fall =)
      Jag lovar bot och bättring =)
      Kram <3

      Radera
  3. Vet du, arbeta på det! Är det nån som sagt något dumt till dig när du var liten, tro? Det verkar nästan så, jag hade en ingift faster som sa nåt elakt till mig när jag var liten flicka. Jag har hösnuva, fick det när jag var 2 år och på somrarna här på landet bland hö osv så var jag ju söndergnuggad i ögonen och röd om nästan. Så klart. Och en gång när jag skulle till min farmor som bodde på andra våning på gården där min pappa kom ifrån, så var jag tvungen att passera matsalen där nere, där min faster huserade och det var fullt med folk runt matsalsbordet, såna som arbetade på gården med höskörd osv. Och när jag gick förbi hojtade min faster: Se, så på henne, se så hon ser ut! Och alla farbröder vred på sina huvuden och tittade. Självklart. Och det tog evigheter innan jag kom över det. Jag gick inte till farmor utan mamma eller pappa sedan eller en av dom. Det bet så i en liten flicka.....Men jag tänkte bort det, men det tog låååång tid.
    Jo, du har samma slags leende som skådespelerskan/konstnären Brigitte Söndergaard hade när hon var ung!
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet du, jag minns nästan ingenting från min tidiga barndom. Däremot hade jag många tuffa år med mobbing som verkligen satt djupa spår hos mig.
      Men usch vilken hemsk faster, tur hon var ingift =)
      Jahaja, då måste jag googla på det =)
      Kram

      Radera