lördag 20 juli 2013

Vi saknar dig mormor ♥

En solig dag för ett år sedan fick jag det tunga beskedet.
Min fina lilla mormor hade somnat in för sista gången.
En tung men vacker eftermiddag då vi samlades i din lägenhet och fick ta ett sista farväl.
Du var så vacker och fridfull när vi en sista gång fick kyssa din panna och hålla din hand.
Alla sorger, smärtor och bekymmer var som bortblåsta från ditt vackra ansikte.
Du som med åren krympt var åter lång och vacker när du låg nerbäddad i din säng.
Hela eftermiddagen var så full med känslor.
Sorg men också glädje, lättnad, värdighet, tomhet, kärlek och förtvivlan. 
Allt som hände var kantat med värdighet.
Du behövde inte vara ensam, alla dina närmaste satt i köket och pratade och fikade.  
Din husläkare sedan många år var den som kom ut och dödförklarade dig.
 Personalen från hemtjänsten och ambulansen var helt underbara och när sedan personalen från begravningsbyrån kom så behandlade de både dig och oss på ett helt underbart sätt.
Helt klart rätt personer på rätt jobb!
Jag har i hela mitt liv trott att jag inte skulle klara av att överleva den dagen du inte längre fanns med oss.
Men faktiskt, det går riktigt bra.
För den värsta sorgen och saknaden har bytts ut mot ett stort lugn.
Jag vet att du och morfar har det bra tillsammans.
Även om jag fysiskt inte kan se eller prata med dig så känner jag i alla svåra stunder att jag fortfarande kan luta mig mot dig och höra dina visa ord.
Dessutom har jag alla fina, varma minnen kvar.
Och med tanke på all kärlek och glädje du spred runt omkring dig så har vi oceaner av fina minnen att vältra oss i.
Jag är så glad och tacksam för de år jag fick med dig och morfar.
Och för de år som våra barn hann få med er.
Ni har lärt alla oss vad kärlek och medmänsklighet är.
Att alltid tro det bästa om folk.
Alltid en öppen och trygg famn att landa i och andas ut.
Ni har fått oss att bli bra människor.
Och det kan ingen ta ifrån oss!
Jag saknar er!

♥ KRaM aNNiCa ♥

Få ställen är så vacker och rofylld som en kyrkogård.
Vid Ovansjö Kyrka vilar både morfar och mormor tillsammans med morfars far, mor och syster .

Att morfar och mormor valde att ligga i minneslunden är en stor sorg för mig.
Jag vill ha en gravsten att gå till!
Men nu är det som det är och egentligen behöver mn ingen fast plats att gå till.
Man kan minnas sina nära och kära precis var som helst!

Fördelen med en minneslund är ju att det alltid finns blommor och ljus där.
Även när man själv inte har tid att åka dit.

6 kommentarer:

  1. Jag önskar jag hade fått träffa din mormor, för om hon är den som lärt dig hur man ska vara som medmänniska så har hon gjort ett fantastiskt jobb! Få människor jag mött är så ödmjuka och fina som du är!
    Jag förstår att saknaden är stor men du är i vanlig ordning klok nog att inte gräva ner dig i sorgen utan gå vidare med allt hon lärt dig om livet.
    Jag är glad att jag "mötte" dig för du gör mig till en bättre människa!
    Kram A-L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är världens underbaraste, vad har jag gjort för att förtjäna dig stumpan?!
      Jag är så otroligt glad att jag har dig i mitt liv!
      Kram Annica

      Radera
  2. Hej
    Så fint du skriver om din mormor. Det är inte enkelt att hitta ord till allt man känner men du hittar dem.
    Solkramar Ann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ann! Jag skriver bara direkt från hjärtat och då brukar det bli bra =)
      Kram Annica

      Radera
  3. Så vackra ord du skriver. Aldrig lätt att mista någon man tycker mycket om.

    Sommarkram från Anne-Lie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anne-lie! Nä, verkligen inte lätt, men tyvärr ska vi alla vandra den vägen =(
      Kram Annica

      Radera