tisdag 14 augusti 2012

Ett sista farväl ♥

När dina steg har tystnat
Finns ändå ekot kvar
När dina ögon slocknat
vi alla minnen har
Vi spar dem i vårt hjärta
Tar fram dem då och då
Så kommer du för alltid 
Att vara här ändå.


Så var det dags att ta ett sista farväl av mormor.
Du, som när du levde var så full med liv, glädje och kärlek.
Som alltid tog alla till sig och hade tid och ork.

Livet för oss som är kvar kommer aldrig att bli detsamma.
Just nu känns det bara tyst, tomt och meningslöst.
Men du fick somna stilla och nu kan ingen sjukdom eller oro göra dig illa.
Att du har det bra och är med morfar gör livet uthärdigt för oss alla.

Det är svårt att släppa taget om någon man älskar och att sakna gör förbannat ont!

En begravning är så otroligt jobbig och fin på samma gång, men nu är det gjort. 
Vi har tagit ett sista farväl och överlämnat dig till morfar.
Hela ceremonin var otroligt vacker och sången var förkrossande vacker.
Tack finaste A-M för att du är så stark och kunde ställa dig där framme och sjunga så vackert 
för vår älskade Britta ♥. 
Förstår att det måste vara jobbigt, men det var den finaste gåvan du kunde ge 
både mormor och oss.

Nu ska jag ta mina sista tårar och kura ner mig i soffan med familjen ♥
Ta hand om varandra! 

♥ KRaM aNNiCa ♥

Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.

När vi växte upp, lekte livet,
vi var evighetens hopp.
Det var helt självklart att vår
framtid skulle bli,
oförbrukat fri.

Somrar svepte fram,
jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade, och gräset växte grönt.
Hela livet var så skönt.

Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
det rår inte stjärnorna för.
Älskling, jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.

Frusna på en strand,
Flög vi med drakar medans
tiden flöt iland.
Vi var barn som ingen ondska kunde nå
himlen var så blå

Nu tar molnen mark.
Jag var förblindad av att solen sken så stark.
Men mina ögon kommer alltid le mot dig.
Kan det begäras mer av mig.

Himlen är oskyldigt blå,
djupaste hav likaså.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
det rår inte stjärnorna för.
Älskling, jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat, oss in i en vrå.
Är himlen så oskyldigt blå

Ted och Kenneth Gärdestad

I minneslunden i Ovansjö Kyrka vilar nu mormor tillsammans med morfar ♥

24 kommentarer:

  1. Massor av kramar vackraste vännen ❤
    /Ingela

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ännu vackrare vännen ♥
      Kram

      Radera
  2. Ta hand om varandra och bara mys en stund ❤
    Kram A-L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi gör så gott vi kan =)
      Kram

      Radera
  3. Det finns inga ord en såndan här dag...
    Du finns i mina tankar vännen.
    Kraam <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns massor av ord, men inte tillräckligt många.
      Tack gumman, du om någon vet hur det känns just nu.
      Kram ♥

      Radera
  4. Så fint skrivet och sorgligt! Ta hand om familjen i kväll och jag sänder många kramar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Sandra, vi är alla extra snälla och kramiga en dag som denna.
      Kram

      Radera
  5. Massor av kramar till er alla! <3 <3
    Anna & Mats med familj

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ♥
      Du vet ju hur det är en sån här dag.
      Tänker på er ofta och det dåliga samvetet gnager
      konstant =(
      Krama om familjen från oss ♥

      Radera
  6. Sååå fint skrivet ❤❤

    Grannen

    SvaraRadera
  7. Tror din mormor var en underbar människa och hon må vara borta från jordelivet men minnet av henne kommer att leva kvar i generationer!
    Massor av styrkekramar från Greta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut Greta, så är det!
      Kram ♥

      Radera
  8. Så fint du skriver och det avslutande av Gärdestads är också underbart.
    Kramar
    Agneta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Agneta ♥
      Gärdestads låtar är en riktig guldgruva och just denna låt lyssnar jag på ofta och vill gärna att den spelas på min begravning så småningom. Så när min moster började sjunga den välde tårarna över till max...jag som hade lovat mig själv att inte gråta så mycket eftersom min förkylning redan gjorde att huvudet höll på att sprängas...men men är det begravning så är det.
      Kram

      Radera
  9. Vad vackert du skriver, din mormor måste ha känt sig väldigt älskad av hela er stora släkt. De sitter nog där hand i hand på det vackra "hjärtmolnet" och skrattar gott åt alla fina barn och barnbarn de fått.
    Hur många är ni i släkten egentligen? Ni verkar vara hur många som helst. Måste vara skoj att ha så många kärleksfulla människor i sin närhet, själv har jag en liten (men helt underbar) släkt.
    Kram Zita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas verkligen de sitter där och dinglar med benen som nykära små tonåringar ♥.
      Oj, vi är många. Om man utgår från mormor och morfar så hade de 6 barn, 14 barnbarn, 17 barnbarnsbarn och 1 barnbarnsbarnbarn...det du =) Sedan är det alla respektive och ingiftas barn osv. Så vi är en hel drös när vi ses =)
      Men du har ju turen att ha en naggande liten god släkt och det är ju inte heller helt fel =)
      Kram

      Radera
  10. Är mycket känslor i din blogg nu på slutet, vilket är helt underbart. Att få följa dina små inlägg med kärleksyttringar och sorg känns som ett privilegium för mig. Önskar att det får vara slut på det sorgliga nu och att det bara kommer fina saker i ditt liv framöver.
    Grattis till er bröllopsdag och många kramar på denna tunga dag toppad av en begravning.
    Kram Bea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Bea! Ja, det har verkligen varit en berg och dalbanesommar i år, men jag hoppas det sorgliga ska tonas ner och en massa glädje ska komma.
      Kram

      Radera
  11. Du är så vacker! Och det du skriver om din mormor är så vackert!
    Visst gör det ont att släppa taget, men man har inget val.
    Bär med er alla vackra minnen och minns dem som de underbara personer de var. Gläds över alla de år ni fick tillsammans och använd er av allt de lärt er när ni bemöter andra människor. Det finaste gåvan ni kan ge dem är att vara fina och kärleksfulla människor.
    Kram Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Helena!
      Du skriver så sanna och fina ord, vi ska göra vårt yttersta för att leva upp till allt de lärt oss. Inte svårt eg, bara att behandla andra som man vill bli behandlad själv =)
      Kram

      Radera
  12. Svar
    1. Massor av kramar till dig också Yvette ♥

      Radera