lördag 11 augusti 2012

19 år av saknad ♥

Igår var det 19 år sedan maken pappa dog.
Minns hela veckan innan han dog som om det hände igår, 
minns så väl var jag var och vad jag gjorde när morfar kom och hämtade mig. 
Minns de exakta orden han sa när vi satt där i bilen, minns klumpen i magen när jag sprang uppför 
trapporna hemma och in i vår lägenhet där maken låg på soffan och grät.
Minns hur jag bröt ihop och istället för att trösta fick bli den som blev tröstad.

Veckorna efter minns jag knappt alls, vad konstigt det kan bli.
Vissa händelser gör att minnerna etsas fast på näthinnan för alltid. 
Vem minns inte exakt vad de gjorde när de fick reda på att Olof Palme blivit skjuten, 
eller när Estonia katastrofen skedde eller mordet på Anna Lindh eller när skyskraporna föll den 9/11?

Igår var jag till graven med en bukett rosor från trädgården, bad svärfar ta extra hand om mormor (morfar har han ju redan fått tagit hand om något år) nu när de är på samma ställe.
Kyrkogården är ett sånt rofyllt och vackert ställe, under sommaren blommar det i regnbågens färger och under hösten/vintern/våren lyses hela kyrkogården upp av hundratals gravljus.

Tur är väl det att det är vackert, för när vi inte lägre får ha våra nära och kära med oss vill vi ju att de ska hamna på ett vackert ställe ♥

♥ KRaM aNNiCa ♥

Blommade så vackert vid graven igår

10 kommentarer:

  1. Kram på dig gumman ❤. 19 år är en lång tid, men man glömmer aldrig. Du var inte gammal när han dog, vad skönt att ni håller i hopp genom vått och torrt du och maken. Bra kämpat!
    Tror svärfar och din mormor och morfar har det bra tillsammans ❤
    Kram A-L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var 18 år när han dog och vi hade varit tillsammans i 3,5 år. Känns jobbigt att han aldrig fick möjlighet att träffa sina barnbarn =(
      Det tror jag dom har också =)
      Kram

      Radera
  2. Hej, jag är en av dina nya läsare och jag vill bara skriva några rader. Jag blir så rörd av det du skriver om din mormor i ett tidigare inlägg och det du nu skriver om din svärfar och minnen. Du skriver så bra saker på ett sätt att alla kan förstå och känna igen sig.
    Fortsätt skriva som du gör och berör våra hjärtan!
    Kram Jasmine

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Jasmine, det var gulligt av dig!
      Jag kommer att fortsätta skriva som jag alltid gör, kan inget annat sätt att skriva på =)
      Vad kul att du hittade till min blogg och jag hoppas jag ska fortsätta beröra dig framöver!
      Kram

      Radera
  3. Jag minns hela 9/11 dagen som i slow motion, bildruta för bildruta. Minns dofter, vad folk sa och hur de var klädda. Ja, vissa dagar etsar sig fast. Förstår att även svärfars dödsdag har gjort det.
    Tänker på er!
    Kram Yvette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var verkligen en otäck dag, hela livet liksom stannade upp och man kunde inte slita sig från Tvn
      Kram

      Radera
  4. Jag var mitt ute i djungeln under 9/11 så det tog en dag innan vi kunde börja uppdatera oss i allt det hemska =(
    Ni får ta hand om varandra i dessa jobbiga dagar!
    Kram Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mitt ute i djungeln, det låter spännande. Skönt att det fortfarande finns ställen där man inte har kontakt med omvärlden =)
      Kram

      Radera