onsdag 26 januari 2011

Marrakech - den rosa staden

Ett tips när man reser till Marrakech är att inte ha bråttom när man kommer fram, det tar sin lilla tid att ta sig genom passkontrollen (närmare bestämt 1 h 55 min i vårat fall). Men när vi väl tog oss igenom var det full fart mot hotellet.

Hotellet Le Meridien N´Fis, var otroligt fint, vackert inomhus och en ännu vackrare trädgård och poolområde. Vårt rum var stort med en gigantisk kingsize bed där de lade en ros på överkastet om kvällarna samt strödde rosblad i badrummet...lyxigt värre ♥

Vi började lördagkväll med att gå en rejäl långpromenad på 1,5 timmar i området Hivernage där vårt hotell låg. Detta område är en del av den "nya staden" som bara växer och blir större. Blev middag på en mysig restaurang som serverade både västerländsk och marockansk mat. Sedan stupade vi i säng redan vid 22.30 och sov djupt till 8.30 dagen efter.

Frukostbuffen var rätt så ok, väldigt fransk vilket inte är direkt min smak, men vi lyckades äta oss mätta och det är väl ändå huvudsaken. Lämnade hotellet till fots vid strax efter 10 och klev in i medinan precis bredvid det kända hotellet La Mamounia. Via Koutoubiamoskén strövade vi ner för de små gatorna via Palais el-Badi med dess häckande storkar till Djeema el-Fna.

Oj, vilken kommers - full fart, massor av folk och ljud. Ormar, apor, sagoberättare, hennatatuerare, vattenförsäljare, fruktstånd, försäljare av alla dess slag och turister från alla jordens håll och kanter i en salig blandning. Åt lunch på takterassen på restaurang Argana och satt där i lugn och ro och beskådade allt som hände där nere på torget.

Efter lunchen irrade vi runt inne i soukerna, djupare och djupare och mer vilse för varje steg vi tog - precis som det ska vara. Vilket färgsprakande inferno av babouches, keramik, lyktor, tyger, mattor, sjalar, smycken, väskor, tofsar (måste vara Maria Montazamis himmelrike), kryddor och naturläkemedel. Men inte alla gånger så billigt som vi hade trott, men å andra idan är det riktigt hantverk och inte något massproducerat krimskrams. Efter en (mycket ofrivilligt) guidad tur till ett av garverierna köpte vi en väska, en sittpuff, ett armband samt tre magneter i form av babouches. Väl tillbaka på Djeema el-Fna igen sjönk vi tacksamt och med värkande fötter och ben ner på ett kafé för att hämta andan innan vi till fots tog oss ut ur Medinan för att leta oss fram till en italiensk restaurang vi sett reklam för i vår reseguide. En timme och mycket förvirring senare såg vi oss tvugna att ta en taxi till hotellet för att äta middag på samma restaurang som kvällen innan.

Söndag morgon vaknade vi med stela kroppar efter all vandring under gårdagen, så efter fukosten tog vi sightseeingbussen som under 1,5 timmar tog oss runt staden och dess sevärdheter. Hoppade av bussen halvvägs och traskade runt lite i Gueliz, ett annat område i den nyare delen av Marrakech. Satt oss ner i en park och njöt av solskenet en stund innan vi tog bussen vidare mot Medinan för att än en gång irra bort oss djupt in i souken. Denna gång fick vi med oss ett keramikfat, två keramikburkar med lock samt ett par "original fejk" (som försäljaren gladeligen ropade om sina skor) Converse. Makens sandaler hade efter många timmars nötande mot sokernas väglag helt sonika givit upp och sulorna sprack, så ett par nya skor var ett måste. Middagen åt vi på takterassen samtidigt som vi såg kvällsmarknaden byggas upp och solen gå ner över Atlasbergen.

Vaknade sista morgonen på hotellet ännu ömmare i kroppen än dagen innan. Blev en tidig frukost innan vi i god tid (med lördagens sega passkontroll i minne) åkte till flygplatsen. Gick rätt så smidigt att ta sig genom bagageincheckning och passkontroll denna gång, vi hann med lite shopping i Taxfree innan vi äntligen tjugo minuter innan takeoff fick boarda vårt plan. Då ropar de ut att det kommer inte finnas något att äta eller drick på planet så vi skulle köpa med oss de vi behövde för flygresan innan vi klev på - hälften av folket vände och skulle handla (visade sig sedan att det visst fanns mat och dryck på planet, men de hade ont om smörgåsar). Vi bestämde oss för att kliva på, hittade våra platser och satte oss för att beskåda kabaliken.

Folk med platser längst bak klev på fram och folk med platser långt fram klev på bak - alla vill in med sina väskor i bagageförvaringen - alla klättrade över alla för att komma fram - piloten vädjade massor med gånger att folk skulle sätta sig ner för att undvika förseningar. Äntligen efter mycket om och men satt alla snällt och lydigt på sina platser, flygvärdinnorna gick med sina små tickelitick saker och räknade oss - en gång, två gånger, tre gånger (lite halvt svettiga), fyra gånger (ännu mer svettig) - kaptenen vädjar för trehundraåttioåttonde gången att vi måste lyfta - flygvärdinnorna är jättenervösa nu och ropar ut att vi har en passagerare för mycket. Tystnad råder i planet - flygvärdinnan meddelar att alla måste visa sina boardingkort...och kaoset bryter ut igen. för nu verkar massor av folk ha dem i sin jacka eller sitt handbagage som de har stoppat i någon av alla dessa bagagehyllor bakom någons annan väska och jacka...

...slutar med att alla hade boardingkort till Stockholm och att de alltså har räknat fel i insläppet...och äntligen fick planet lyfta något försenat mot Arlanda.

Det var vår lilla tripp till Marrakech det =)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar