fredag 26 februari 2010

Sorgligt och roligt på samma gång

Känns lite sorgligt att våra vänner nu har sovit första natten i sitt nya hem, nu kan jag inte längre kila ner för backen och få lite kaffe och några tröstande ord eller upplyftande skratt. Men samtidigt är jag ju glad för deras skull, de har länge letat efter något mindre och nu har de funnit ett jättegulligt litet hus.

Önskar jag haft mer tid att hjälpa till med flytten bara, men det har varit så mycket annat som upptagit min tid och kraft. Men i tre dagar har jag gjort små insatser iaf, och mannen har dragit lite el åt dom. I dag kunde vi äntligen sitta ner vid ett köksbord och dricka lite kaffe (de övriga dagarna har bara varit ett stort kaos i huset) innan vi gav oss på att skruva ihop deras sängar.

Förra helgen halkade mannen i snön och gjorde illa ryggen, idag var det min tur. Halkade till på sista trappsteget på entren till jobbet och vek foten och benet under mig. Gjorde ont som sjutton när det hände, sedan domnade jag bort och kände ingen smärta alls, men nu börjar det göra ont och stelheten kommer sakta krypande.

Börjar även känna av träningsvärk i rygg, axlar och armar. Äldsta sonen fick för sig att skotta förrådstaket (var en mycket nervös mamma som fick syn på honom, men som tur var är det ingen hög fallhöjd om han skulle ha ramlat ner) vilket resulterade i en gigantisk snöhög på den nyskottade gången till huset. Sonens ork var slut efter takskottandet så det blev jag och lillen som fick ta oss an högen. Jösses vad jobbigt det var! Går väl an att skotta, men det är ju 1-1,5 meter höga vallar överallt så man måste ju slänga snön över vallen hela tiden.

Soffan nästa för att vila fot och rygg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar