måndag 11 januari 2010

Skäms

Fattar inte hur jag kunde glömma en sådan viktig sak (skrev ju tom om det i bloggen igår), men än en gång har min hjärna spelat mig ett spratt. Är väl eg inte förvånad, men det är lika jobbigt varje gång det händer. Fick stå där och skämmas när mannen gav mig blommor och jag inte fattade någonting =(

Mellansonen har varit krasslig i snart en vecka och igår hände något smått skrämmande. Började med att han kom och visade oss några röda prickar i ansiktet, som snart växte och blev större. Vi trodde han legat på något som han reagerat på, smörjde med lite ringbolmssalva och skickade han i säng. Men han fortsatte gnälla och snart visade det sig att han hade flera röda, uppsvullna bulor och de fortsatte att föröka sig. Medan han stod där framför mig i badrummet såg jag hans ben först få vita fläckar, som sedan blev röda och svullnade upp, sedan blev benen blå och rödflammiga.

Smått rädd skyndade jag mig att mosa en tavegyl tablett som jag fick i honom och sedan smorde jag så gott jag kunde med kortison. Marsch pannkaka i säng och redan efter en halvtimme började fläckarna minska. I morse syntes inte ett spår. Mystiskt!

Han måste ju ha reagerat mot någonting han ätit, men vad? Jag hade precis givit honom Mollipect mot krupphostan, fast den medicinen har han haft sedan har var liten. Men han kan ju ha reagerat på den iaf...fattar ingenting!!!

Han är fortfarande hängig, så det lär bli minst en dag till hemma från skolan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar