söndag 17 januari 2010

1 år sedan vi för sista gången träffades

Kommer att bli en jobbig natt med massor av minnen över denna dag och natt för ett år sedan. Var den absolut mest smärtsamma sak jag varit med om i mitt liv, jag är väldigt förskonad jag vet, men det gör iaf förbannat ont. Oron har snurrat runt i min mage hela dagen, ska bli så skönt när morgondagen är överstökad.

Ett utdrag ur min blogg från den 18 januari 2009:
Sista kvällen var fruktansvärd, jag förstod samma ögonblick jag klev in i salen att det var sista gången jag såg honom i liv. Han hade det så svårt att andas, varje andetag fick svettpärlor att bildas i hans panna. Bröstet rosslade och väste och sköterskorna kollade honom oavbrutet. Hans högra hand och hans fötter var stora som bollar som trots urindrivande i mängder inte minskade i omfattning. Hans ögon var bedjande som de vackraste cocker spaniel ögon. Har aldrig känt mig så maktlös, utelämnad och liten. Men trots att det var det jobbigast jag varit med om så fick jag också uppleva det vackraste jag någonsin sett. Mormor vek inte från hans sida, den ena handen höll hon krampaktigt hans vänstra hand medan hon smekte hans kind och panna med den andra och sakta gned sin panna mot hans och bad honom gång på gång att hosta.
Saknar dig!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar