fredag 13 november 2009

Sista dagen med gänget

Önskar jag kunde säga att det varit en helt och hållet bra dag idag, men så är inte fallet. Dels för att jag verkligen hatar avtackning, uppståndelse och avsked och dels för att vi inte hinner någonstans när det gäller jobböverlämnandet. Men nu är det som det är, jag har slutat och de ska from måndag klara sig själva. Jag känner mig som en usel människa som gjort ett halvdant jobb och lämnar ett stort kaos efter mig. Men även om magkänslan säger det, så vet jag att jag har gett allt, men de förutsättningar jag har haft så har jag inte kunnat lösa mer än så här.

På fm hade vi först fredagsfika med tårta, alltid en trevlig stund tillsammans med alla dessa mysiga människor.

Sedan åkte vi till Högbo Brukshotell på lunch, är verkligen en helt underbar miljö där. Tyvärr var maten inte allt för bra, men sällskapet desto bättre. Tänk att alla i korridoren följde med på lunchen. Efter att ha ätit förrätt, varmrätt och påbörjat efterrätten så började den jobbiga biten. Avtackningen...hate it!!! Fick först en superfin blombukett och sedan ett kort, höll på att slå på rygg när jag läste namnen...48 stycken hade varit med på insamlingen..oj. Fick två stycken olika presentkort, ett till Trivsamt och ett till Karisma Spa (tack älskling, antar att det var du som tipsat dom). Blev många kramar men inga tårar, för jag är en hård flicka som bara gråter i ensamhet =(.
Vi hann iaf med några timmars jobb på em, avbrutet med en massa fler kramar och hej då och på återseende och tack för presenterna. Lämnade jobbet sist av alla med massor av packning och en stor klump i magen. För första gången på tre år är det inte längre hit jag ska åka när jag åker till jobbet på morgonen.

Kom hem och där stod mamma, hon hade köpt tårta för att fira min stora dag. Sedan kom systeryster med en bukett fina gula rosor. Försöker känna någon som helst glädje över dagens uppvaktningar, men jag känner bara olust. Visst jag vill vara duktig och prestera bra, men jag gillar inte uppmärksamhet. Varför är det så? Jag skulle så gärna vilja uppleva känslan av tillfredsställelse över att ha presterat något bra, inte bara en känsla av misslyckande och otillräcklighet. Men eftersom jag lovat min gode kollega att vara positiv så hoppas jag att det vänder, att jag ska få känna den känslan någon gång framöver.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar