tisdag 15 september 2009

Oron gnager

Trodde att jag någongång skulle slippa från att må så här, men hela tiden dyker det upp nya saker som gnager i min mage. Värst är det på nätterna, har verkligen haft några tuffa veckor på sovfronten nu. Men de flesta saker jag grubblar på kan ingen annan än jag själv lösa och förhoppningsvis ska jag ta det s´teget i morgon, det kommer att vara fruktansvärt jobbigt men det måste göras. Sedan finns det andra saker jag inte kan styra det minsta lilla över, mer än att finnas till för mina kära som mår dåligt. Men hur finns man till när man knappt har tid att andas själv? När man själv mår pest för jämnan?

Måendet jobbar jag hårt på och vissa perioder fungerar det bra, men tiden är svårare att styra över, Tyvärr gör alla hårda timmar på jobbet att man mår sämre psykiskt, helt slut rättare sagt. Och faktiskt har jag gått hem i tid både fredag, måndag och (nästan iaf) idag. Får skylla dagens övertid på min käre kollega från Svedala som jag har på besök, vi drog långbänk på em och kom fram till många nyttiga saker. Kändes som vi åstadkom mer idag än vad vi gjort på flera år. Gäller bara att ta tag i allt som är obvekvämt, förr eller sensre måste det upp till ytan...hellre förr än senare...

Hmm kanske dags för mig själv att ta tag i lite andra obekväma saker imorgon...jag lovar...tror jag iaf...eller rättare sagt jag måste...men kan jag...hmmm jag är en riktig fegis jag vet. Gillar verkligen inte konflikter eller att såra andra människor, speciellt inte dom jag tycker om. Gaahhh kommer att bli ännu en lång svår natt...men sen så kanske det lättar...hoppas det iaf
Tänker på dig min lilla gumsa, önskar jag fick vara med dig just nu

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar