torsdag 24 september 2009

Oj, vilken respons det blev

I går berättade jag nyheten om att jag sagt upp mig för min närmaste kollega, i morse talade jag om det för övriga i koridoren samt att jag ringde ett samtal ner till Svedala. Sedan gick mailet ut till hela organisationen och det tog mindre än en minut innan första mailet kom. Sedan har det rullat på hela dagen med mail och ett och annat telefonsamtal. Blev lite gråtfärdig när jag läste alla snäll orden. Brukar normalt sett inte ta åt mig positiva saker som folk säger om mig, och givetvis började hjärnan gå på högvarv även denna gång. Kanske har de skickat mailen för att tror att de förväntas göra det, men efter att ha resonerat med mig själv kom jag fram till att de faktiskt menar vad de säger. De har ingen anledning att skicka mer än ett grattis och lycka till om de inte tyckte det de skrev. Ett stort steg för mig att kunna bekämpa mina negativa tankar!
Och kanske har jag inte slitit alla dessa övertidstimmar helt i onödan, kanske har jag på det viset lyckas finnas till för de som behöver hjälp.

Var faktiskt de jag trodde skulle maila mig som också gjorde det, finns gott om fina, godhjärtade människor i min organisation med liknande upplevelser som jag har. Håller tummarna för att er situation ska förbättras och jag kommer verkligen sakna all supermycket.

Är mycket tjat om det här i bloggen nu, men just nu i mitt liv är det detta som gäller. Har varit många känslor i omlopp och det gör så fruktansvärt ont att inte kunna dela dessa känslor med alla de som normalt lyssnar på mig och stöttar mig. Ett härligt gäng där gemenskapen hållits uppe trots avståndet, från Kiruna i norr till Svedala i söder.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar