tisdag 29 september 2009

Att finnas till

Det är jobbigt att vara medmänniska när man inte kan göra något åt situationen, att bara stå bredvid och finnas till. Usch vad jag hatar känslan att inte vara tillräcklig, jag vill ju kunna lösa alla problem, ha alla svaren, få alla lyckliga och glada, men det går ju inte hur mycket man än försöker. Blir ju inte ett dugg bättre av att jag aldrig heller får tiden att räcka till, känns lite pluttigt med några futtiga sms och telefonsamtal när de man tycker så mycket om går igenom fruktansvärda saker. Som mamma kan man ju dessutom åtminstone försöka förstå hur man skulle uppleva det om det va ens eget barn det handlar om, men man kan aldrig förstå hur svårt det är förrens man upplever det själv.

Tänker på dig gumman och jag finns här för dig och jag hoppas verkligen det reder ur sig inom kort.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar