onsdag 29 april 2009

Sista april

I morgon är det sista april, gillar verkligen inte den dagen. En massa smällare och raketer som man ska vara rädd för att barnen ska göra sig illa på, för att inte tala om brandrisken (hmmm börjar nog bli gammal märker jag - gnäller som en gammal tant). Har funderat på att vara en sträng mamma som inte köper en enda smällare till barnen i år, men kom fram till att det hjälper inte. De kommer iaf umgås med en massa andra barn som har smällare. Så det lutar åt att jag måste köpa lite grann till dom. Kruxet är att jag måste jobba sent i morgon och oron gnager i magen att det ska hända dom något och jag inte är hemma =(

Är verkligen inte mig själv numera, tom på jobbet börjar de reagera på att jag är arg och gnällig
mest hela tiden (är lika förvånad själv för det är inte likt mig att gnälla hela tiden, jag brukar ju vara den som skämtar bort allt jobbigt). Min snälla rumsgranne fick agera slagpåse idag när jag upptäckte två sista minuten problem *skäms*. Vill inte ens tänka på hur de närmaste två veckorna kommer att bli. Har hur mycket jobb som helst samt massor av obligatoriska möten och samtal inbokade och fritids har inte obegränsade öppettider och när jag lämnar barnen ensam hemma så bara bråkar de med varandra och ringer grinandes till jobbet. Håller allvarligt på att bli tokig i huvudet, det här måste klassas som någon form av tortyr. Sedan står alla och talar om för mig hur viktigt det är att inte stressa, jo tack jag gör så gott jag kan på den biten.

Om det är så här man ska tvingas slita för att kunna bo i hus så vill jag inte längre vara med. Måste vara bättre att bo i en liten lgh någonstans och bara jobba halvtid. Är så trött på att känna en fruktansvärd stress varje gång det blir fredag em för jag vet hur mycket jag ska hinna med på mina två lediga dagar. Tänk om man hade 75 kvm ist för 152, om det bara var ett tiotal fönster som ska putsas ist för våra typ 25. Om man slapp plantera blommor för att sedan glömma bort att vattna dom eller glömma dom ute under natten så de fryser ihjäl. Om man slapp oroa sig för vitvaror som går sönder och dyra elräkninar. Känns som om jag längtar tillbaka till att bo i lgh ist för hus. För barnens del tror jag det kvittar så länge de har sina datorer. Tål att tänkas på...
Jaja det kanske går över bara jag kommer ur den kroniska tröttheten jag lever i, om jag nu kommer ur den någon gång. Ska iaf masa mig i säng och försöka få lite sömn, brukar inte vara det lättaste i bokslutstider. Sedan får man hålla tummarna för att huset står kvar och barnen har alla fingrarna i behåll (och alla andra kroppsdelar för den delen) i morgon när jag kommer hem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar