torsdag 5 februari 2009

Nu återstår det hårda arbetet...


....att komma tillbaka till vardagen igen. Ett liv helt annorlunda mot för de 34 år jag levt tidigare. Ett liv där vi måst bygga upp nya traditioner och släktband. Allt det mysiga och fina med jul och midsommar är nu borta och även om vi finner nya rutiner för hur dessa helgdagar ska firas så kommer aldrig den gamla känslan att återfinnas.

Begravningen var fruktansvärt jobbig men också fruktansvärt vacker. Att se så mycket folk samlas för att ta ett sista farväl av min morfar var rörande, att höra allas gråt i kyrkan men också allas varma skratt efterråt på fikat gjorde mig alldelens varm i kroppen. Min morfar var en älskad och betydelsefull person, inte bara av oss i familjen utan även i hela samhället. Han har betytt mycket för sportklubben, klunsklubben, vänner, tidigare arbetskamrater, tidigare kunder och inte minst alla de gamla dagbarnen och deras familjer - ja i stort sett alla som kommit i hans närhet genom de 84 år han fick leva.

Viktigt i alla bedrövelse att inte glömma min underbara mormor som fortfarande finns kvar, även hon mycket älskad och betydelsefull för lika många människor. Det är henne vi får ösa alla den kärlek och omtanke över som vi tidigare gav till dom båda. Måtte hon bara leva länge till, för ingen av oss orkar med några fler sorger...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar