söndag 8 februari 2009

Full rulle hela helgen


Trodde inte det skulle bli så mkt folk på kalaset i fredags, men det blev en hel del. Fast det blir ju så när morbror kommer med alla sina fyra pojkar, hur roligt som helst, barnen gillar verkligen att leka med varandra =)

I går fick vi besök av vår gode vän, engelsmannen. Roligt att se honom, var ett tag sedan sist. Sedan tog vi oss en tur till Trähuset samt till Valbo för att köpa lite färg, Easy Cover samt en ny duschslang. När vi kom hem var det bara att kavla upp ärmarna och börja med taket igen. Tur man har en händig man som klarar av de flesta saker med bravur. På kvällen var jag, äldsta sonen, hans kompis, syrran, syrrans sambo samt hans dotter på bio. Vi såg Valkyria. Den var helt ok, fast kanske mest för att man vet att det bygger på en verklig händelse, sen vet man ju inte hur mycket som är tillagt till den verkliga historien.

Vaknade i morse i en helvit värld, kaos på vägarna, men det var bara att bita i det sura äpplet och ta sig ut. Skottade fram bilen ur garaget och sedan blev det krypfart i snömodden på de oplogade vägarna till Jäderfors. Höll på att köra fast två gånger utanför mormors hus, så det slutade med att jag fick parkera en bit bort och hämta mormor till fots. Plockade upp syrran på vägen till kyrkan och dagens aktivitet; gudstjänst. Är ju inte spec kristen av mig så kyrkobesöken är begränsade till dop, bröllop och begravningar, men nu hade vi blivit inbjuden att gå på gudstjänst då de läste upp morfars namn. Men kyrkan i sig är ju otroligt vacker och sången och allt de predrikar om, sen att jag inte tror på allt de säger spelar ju mindre roll. Blev några tårar när de läste upp hans namn och ålder, 84 år och 2 månader. Alla fick vi ett varsitt tänt ljus att placera på väggen. Vackert och stämningsfullt och sorgligt...

Men jag måste få ge en stor eloge till prästen, han talade om ljuset; Guds ljus och allas och envars ljus och att det vackraste kärleksögonblicket är när det brustna ögat möter seendets öga i dödsögonblicket. Och det stämmer ju, för hur ogärna vi än vill uppleva den situationen, och det är ju inte heller alla som får göra det, så måste det ju vara det allra mäktigaste ögonblicket i livet. Att se ljuset, livet slockna ur ögat på en människa man älskar - att få vara med den personen den allra sista stunden, det allra sista skälvande andetaget i detta jordeliv - kan det finnas något större ögonblick än detta?

Hur lite jag än tror på gud och ljuset, så hoppas jag av hela mitt hjärta att det verkligen är så. Att morfar finns där det är varmt, ljust och kärleksfullt, tillsammans med alla de han älskat så mycket som redan gått bort. Och att vi alla en gång ska få komma till honom när vi går bort.

Ja, är det så behöver ingen känna rädsla för att dö.

Hann faktiskt men ytterligare ett möte med en präst idag, prästen som höll i morfars begravning i tisdags. Präster har en förmåga att kunna läsa av ens känslor samt att alltid ge en några tröstande ord och råd. Och att han trots att han några timmar tidigare varit med i en bilolycka där hans bil blev bortbogserad till skroten ändå kunde ge mig alla den kärlek och värme som bara några få människor är kapabel till - det är stort!

Så tänk er för allihopa, om det finns människor som betyder mycket för er, berätta för dessa hur betydelsefulla de är. För rätt som det är kan det vara försent! Ge inte bara negativ kritik, ös positiv feedback på alla i din närhet - det får både dig och dina närmaste att växa som människor. Skippa all avundsjuka och lev ditt eget liv så som du vill leva det - inte för att behaga alla andra utan ditt eget inre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar