tisdag 24 februari 2009

Cyanid i dricksvattnet

Det första jag ser när jag hämtar tidningen i morse är:

"Larm på Sandvik; Drick inte vattnet!"

"De anställda på Sandvik uppmanades på måndagen att inte dricka vattnet inne på området eftersom det hade förhöjda halter av cyanid. Halterna var mer än 20 gånger högre än gränsvärdet. Men det uppges inte finnas någon risk för akut förgiftning."

"Provet togs den 27 januari och visade på en cyanidhalt på 1300-1500 mikrogram cyanid per liter. Det är högt över gränsvärdet för cyanid. Vid halter över 50 mikrogram per liter anses vattnet vara otjänligt. Trots detta vill företaget lugna de anställda som druckit av vattnet på området under de senaste veckorna. "

Men vad gör man? Finns ju inget annat vatten så vi dricker vidare. Är ju inga enorma mängder vatten vi skvalpar i oss om dagarna ändå. Vore ju intressant att veta hur cyaniden kom dit! Orolig är jag inte, för om det fanns den minsta lilla fara för någons hälsa så hade de nog blåst i den stora trumpeten.

En liten slagning på Wikipedia gav bl. a. följande:

Tidigare har ämnet använts för utrotning av vägglöss, råttor och dylikt. Det var det verksamma ämnet i avlusningsmedlet "Zyklon B", som i Auschwitz även användes för att mörda fångar och transporter selekterade för förintelse.
En skadedjurssanering med vätecyanid av ett rum på hotell Hellman i
Stockholm, i kombination med dålig ventilation, tog livet av Dan Andersson.

Dan Andersson omkom i rum 11 på hotell Hellman i Stockholm den 16 september 1920, där han befann sig för att söka arbete på tidningen Social-Demokraten. Hotellpersonalen hade rökt med cyanväte mot vägglössen och inte vädrat enligt föreskrifterna. Klockan 3 på eftermiddagen hittades Andersson död. Vid samma tillfälle omkom även försäkringsinspektören Elliot Eriksson från Bollnäs.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar