onsdag 7 januari 2009

Så arg..

Idag känner jag mig bara trött och arg på allt och alla i hela världen.

På jobbet strular uppdateringen till rapporteringssystemet (som vanligt i kvartalsbokslut), nu måste vi ringa IT varje gång vi vill ha rapporten uppdaterad vilket är var tionde minut vissa gånger - tidskrävande, irriterande och jäkligt uppretande. Radion på jobbet bara brusar, sedan Rix FM togs bort får jag bara en massa brus. Måste ladda ett USB minne så jag kan köra musiken genom den (vilket gör datorn ännu segare). Idag har jag snurrat runt på Crystal Lights sex låtar samt Karin Ströms Silent Night - inte helt fyskam det heller men efter 11 timmar på repeat kan ni ju tänka er själv...

Stack iväg på fm till företagshälsovården och alltid när jag kommer därifrån är kroppen helt slut, får som feberfrossa. Hackade tänder hela vägen tillbaka till jobbet innan jag fick värma mig på en kopp kaffe. På em var det dags igen för en ny bilfärd - hämta mamma på jobbet och skjutsa henne hem till oss. Chefen tittade på mig när jag rusade förbi med ett "jag kommer snart " och sa att snart får du en hjärtattack. Jaja är väl att ta i kanske men visst är det inte bra att hålla på som jag gör, men hur ska man bete sig då? Kan ju inte säga upp mig utan att ha fått ett nytt jobb, och vad ska det vara för jobb?

Efter mycket strulande lyckades jag rapportera det jag skulle för dagen och tror mig ligga bara till inför stora rapporteringsdagen på fredag - med betoning på tror. Har inte den blekaste aning om vad det är jag har rapporterat, minns inte en enda siffra. Förlitar mig helt på mina låååånga att-göra-listor, gäller bara att jag fått med allt på listan!

Väl hemma börjar ringandet om morfar, dagens händelser och värden ska rapporteras till alla närstående och morgondagens besökstid ska fyllas med besökande. Är måttligt förvirrad även här, vem sa vad till vem och vilket dag skulle vad hända på, har han opererats eller ska han opereras eller var det både och? Hur som helst tror jag vi kom fram till följande idag, mormor, och två mostrar åkte in till 14 och hann säga hej innan de blev utmotade ur rummet för såromläggning. Sedan drogs han iväg för röntgen, ultraljud, ingrepp i axeln (tömning av var samt isättande av dränage) samt att han fick ett Port-A-Cath insatt. Morfar kom inte tillbaka förren 18.15 och då var han helt borta efter att ha varit nedsövd och av all smärtlindring. Sänkan har börjat stiga igen och fm värde var 283. Läkarna varnar än en gång för det allvarliga läget men vill samtidigt inte att vi ska sluta hoppas, för varje gång de gör ett ingrepp så hoppas de att det är roten till allt de onda de tar bort. Tröstlöst känns det iaf...vill ha min morfar tillbaka som han var innan!

Hade ännu ett samtal kvar att klara av - Xbox support - och efter en lång väntan blir jag kopplad till en handläggare som berättar att vår konsoll är tillbakaskickad till Tyskland eftersom vi inte öppnat dörren trots att de varit hit tre gånger och dessutom lagt ett kort i brevlådan. Säger bara BULLSHIT! Visst kan de ha varit hit tre gånger, men jag har faktiskt ett jobb att sköta, dessutom lovade de att ringa innan de åkte ut med den och jag har givit dom fyra (!!!) nummer och de har inte ringt på ett enda. Sen undrar jag ju vilken brevlåda de lagt kortet i??

Tänkte lugna mina nerver med lite musik medan jag laddade min mp3, men hallå, grafikkortet i datorn nere har gått sönder och datorn stängs av stup i kvarten.

Så nu sitter jag här med en trasig varmvattenberedare, en trasig dator, en xbox i Tyskland, brus i radion, direktförbindelse med IT-supporten, en morfar på sjukhus, tre griniga ungar som inte vill sova, ett hus som ser ut som någon sprängt en bomb i, en hjärna i total kollaps, ingen som helst ork att ta tag i nåt, trött som jag vet inte vad och funderar - ska det vara så här?

Hmm blev ett långt dystert inlägg det här, men ibland är livet. Bara att kämpa vidare och låta morgondagen bli en en bättre dag med massor av positiv energi och glädje (är ju tanken som räknas eller hur...)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar