lördag 10 januari 2009

Orkeslös

Idag är jag orolig och orkeslös i hela kroppen, känns som myror innanför huden. Har visserligen varit en hård vecka och när man blir ledig kollapsar kroppen totalt. Är tydligen så det fungerar, så länge man är uppe i varv så känner man inte någonting och direkt man blir ledig och bara vill ha det lugnt och skönt så slår det till *suck*
Började i måndags med tre timmars övertid, tisdagen var jag ledig och hos morfar på sjukhuset, onsdag 3,5 timmar övertid, torsdag 5 timmars övertid och igår blev det 4 timmars övertid. Idag har vi varit till morfar och nu håller jag på att tvätta för fulla muggar. Men snart blir det sängen, kroppen skriker efter sömn. Igår kom morfar med ett besked som ingen människa vill ha, förstår honom fullt ut men det gör så ont att veta att han gett upp. Varför skulle detta hända, varför? Han har skrivit under de papper som krävs och nu får han ingen annan medicin än antibiotika - helt och hållet upp till hans kropp att rida ut stormen nu. Utan morfin kommer smärtorna att bli outhärdliga - man ser hur ont han har trots att han sover djupt. Nästan lika ont gör det för oss anhöriga att se honom plågas - fast i själen.
Ingen människa förtjänar det här - och speciellt inte min morfar - finns ingen jag ser upp till mer än honom! Min mormor och morfar är det godast, snällaste människor jag känner och det finns INGEN som helst rättvisa i världen när han ska plågas så här!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar