tisdag 20 januari 2009

Jill Johnson - Kärleken är

2 dygn har nu förflutit - fylld av många tårar och mycket smärta. Aldrig har familjen betytt så mycket som nu, som magneter dras vi allesammans till mormor och morfars hus för att umgås, gråta och skratta. För mycket skratt blir det som tur är också, alla har vi underbara minnen av en go, sprallig och glad morfar att dela med oss av.

Fick se dödsannonsen idag - då kom tårarna - och det är antagligen så det kommer att bli när jag slår upp tidningen på torsdagmorgon. Känns så slutligt när man ser det på pränt, när alla andra kan se att det faktiskt har hänt - att vår underbara morfar för alltid är borta. Aldrig mer kommer vi att få samlas hos honom på cykelutflykter, julafton, midsommarafton, etc. Allas våra liv - traditioner - bygger på att vår morfar och mormor finns där. När man kliver in i morfars hus känner man en enorm trygghet och kärlek som omfamnar en. Visst mormor finns kvar där, men det känns liksom bara halvt - eller son lilla E sa "nu finns det inget mer och farfar". Nej, så är det ju, vi har ju alltid sagt att vi ska åka till mormor och morfar, nu är det bara mormor kvar.

Har fått så många fina mail idag, värmer att ha så fina arbetskamrater. Men hur mycket jag än tycker om dom så vill jag inte möta dom just nu. Känns tryggast och bäst att umgås med släkten just nu, vi går igenom samma sak och förstår exakt hur den andre känner. Vi delar samma sorg och börda just nu och det känns inte jobbigt eller pinsamt att sitta rödgråten och snorig framför varandra. Kan lugnt påstå att mascara inte är speciellt flitigt använt i min släkt just nu - vi kör helt på den naturliga looken.

Dagarna går faktiskt rätt hyfsat, men nätterna är fruktansvärt tunga. Ser inte fram emot ännu en natt av gråt och orolig sömn. Försöker gråta så tyst jag bara kan när barnen sover bredvid men ibland kommer den en varm liten hand in i min eller en liten hand som föriktigt stryker bort tårarna från min kind. Tror att barnen liksom vi vuxna förstår i en tid som denna att familjen betyder allt. Aldrig har barnen varit så snälla mot varandra som nu, de är hjälpsamma och kramiga och tysta och lugna. Inget tjafs om läggtider, datorförbud eller fritidstider. Men den tiden kommer nog tids nog igen- bara att passa på att njuta av friden.

Saknar dig morfar...

En ängel flög förbi,
Mot himmelen så fri
Men hon lämnade sitt leende på vår jord
Som en sol som värmer oss
Och som himmels stjärnebloss
Så vi kan betrakta livets skeende - med en tro:
Kärleken är


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar