söndag 4 januari 2009

2009

Fyra dagar in på det nya året har det inte hänt så mycket skoj, jo en sak har iaf varit rolig. Småkronornas framfart i junior-VM. Älskar hockey och jämfört med herrarna så är juniorernas matcher ljuvligt roliga att se. Fart och fläkt, snygga pass, soloåkningar och ett och annat misstag, men vadå, de är ju där för att lära sig. Önskar bara min morfar fick uppleva dessa matcher också, han är normalt spikad framför soffan när det är hockey, men nu är han tyvärr spikad i sängen ist. Men matchen i går var det kanske tur han inte såg för den hade alldelens för mycket spänning i sig.

Hmm vet inte vad som hände med mina nyårshälsningar från mobilen. Skickade först till alla i min telefonbok på jobbarmobilen, och de verkar ha gått fram som de skulle. Skickade från min privata mobil till sex personer strax före tolv och då slog det slint för telefonf*n. Tydligen fick en del av dom 4-6 likadana meddelande i går(!!!) medan en del inte fått en enda ännu. Fattar ingenting!

Morfar då? Jo han fortsätter att kämpa på, natten mellan fredag och lördag hamnade han på hjärtintensiven med nya hjärtflimmer, men på morgonkvisten blåste de faran över och skickade tillbaka han till infektionskliniken. När vi kom in hade han varit vaken från och till hela em och jag fick tom i honom några små skedar nyponsoppa och glass. Har väl aldrig varit så lycklig över att se en vuxen människa äta så lite soppa. Sänkan har sjunkit från 300 till 200, värden på över 200 tyder på väldigt kraftiga inflammationer i kroppen. Tydligen har de inte sett någon med så svåra infektioner och inflammationer i hela kroppen och blodomloppet som fortfarande är vid liv. Visar ju tydligt vilken kämpe han är men också att vi inte kan veta hur det hela kommer att sluta. Ju fler dagar han ligger i detta tillstånd så minskar ju chanserna för att han orkar bli frisk. Usch jag orkar inte tänka på det, men hela tiden kommer mina tankar tillbaka till honom.

Känns ju inget bättre att min allra bästa vän genomlider ett helvete just nu, vill ALDRIG vara men om något liknande själv. Hoppas det reder ut sig och att hon får all den hjälp hon behöver för att bli hel och frisk igen.
Vill bara krypa ner under täcket och aldrig mer kliva ur...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar