söndag 14 oktober 2018

Los Altos, Spanien

De senaste åren har gått med raketfart, jag har inte riktigt hunnit med själv och därmed endast ett inlägg i bloggen under 2017 och ingenting 2018 förrän i augusti i år. Därför kommer detta inlägg ca 5 månader efter att det hände.

I maj i år åkte hela familjen till Spanien, det var massor av år sedan vi var på semester tillsammans.
Min morbror och hans fru har köpt en lägenhet i Los Altos, Torrevieja, som vi lånade en vecka. Efter en tuff vår så var det så skönt att bara få komma bort och vara tillsammans, att slippa laga mat, gå till jobbet, fixa i trädgården, och allt annat som hör vardagen till. Att kliva upp varje morgon och ta en morgonpromenad i ett varmt och skönt klimat, att läsa en bra bok i skuggan på altanen, att äta god mat på någon av stadens fina restauranger och bara ta tillvara på varandra.

Av alla restauranger vi åt på så kom det armeniska köket på både första och andra plats. Vi köpte ofta lunch på ett armeniskt litet kebebställe, så sjukt gott och billigt. Och den bästa middagen blev på ett annat armeniskt ställe där buffén var sagolikt god.

Tror alla i familjen var lika nöjda, så det blir nog en repris i nästa år =)

























fredag 12 oktober 2018

Föreningsmänniska

Jag får frågan ofta hur jag orkar jobba så mycket ideellt med fotbollen. Ibland ställer jag även den frågan till mig själv, typ varje kväll nu på slutet. Men egentligen vet jag svaret och jag vet att det inte finns något annat val för mig. Fotboll, eller egentligen föreningslivet som helhet, är gemenskap, trygghet och glädje. Eller, det borde i alla fall vara det!

Att ha en träning och match att gå till, att ha sina vänner och ledare som man känner sig trygga och glada med. Att känna att just jag fyller en funktion i laget. Att hur tuff resten av livet är för tillfället så har jag denna timme x antal dagar i veckan där jag bara tänker och andas fotboll med mina lagkamrater. För många kan detta vara skillnaden mellan att orka och att inte orka.

När jag var yngre var det stallet och hästarna som räddade mig, när resten av livet var nattsvart kunde jag söka trygghet och värme hos mina bästa vänner hästarna. Djur är fina på det viset att oavsett hur du ser ut eller mår, så backar de upp dig till 100 %. Att vara hästtjej ger dessutom något mer, vi lär oss att vara tuffa och hårda, att kämpa lite extra, att jobba tillsammans med sin häst, att ta ansvar, att vara ledare, ja massor av fina egenskaper som faktiskt är bra att ha sig med i arbetslivet, eller livet i ren allmänhet. Egenskaper som jag har haft nytta av massor av gånger i mitt liv.

Men tillbaka till fotbollen, hur hamnade jag där? Ja, inte är det för mina talanger i sporten! Jag stod i mål i Busterligan i årskurs 2, det är typ min erfarenhet av sporten. Men jag har barn som spelat och spelar fotboll, under många år var jag inte alls engagerad. Men till slut tröttnade väl klubben på mitt tjat om hur de borde arbeta och tänkte att det är bäst vi sätter henne i arbete =)

Så egentligen behöver det inte vara fotboll, jag skulle brinna lika mycket oavsett idrott, bara det finns barn och ungdomar med. Det fina med barn och ungdomar är att de inte är så formade och tom förstörda som många vuxna är. Det finns fortfarande en stor chans att forma dem till något bra eller bättre, bara de får en ärlig chans att prova på alla fördelar med föreningslivet och lagkänsla.

Det gör mig ledsen, arg och frustrerad att det klimat som finns i samhället idag också letar sig in på våra arenor och matcher. Jag försöker motarbeta detta så gott det går i vår förening, men ibland går det inte riktigt som jag tänkt det. Då är det bara att kavla upp ärmarna och göra det bästa av situationen och sedan jobba vidare. Våldet får inte segra! Fotboll ska vara till för alla, alla ska känna sig trygga och glada när de spelar och tittar på fotboll!

Så om jag ställer frågan till mig själv, även ikväll, varför jag fortsätter, så vet jag vad svaret kommer bli. Jag ger inte upp, jag kommer fortsätta jobba för att fotbollen i mitt område ska vara en trygg och fin plats för alla våra barn och ungdomar! Mitt jobb går inte fort (ensam är inte stark) men jag fortsätter sakta mitt arbete och jag ska f*n mig vinna...för jag är hästtjej och jag ger inte upp!

söndag 30 september 2018

Hundar, katter och extrabarn

Ibland händer det saker i livet som man aldrig kunnat förutspå. För vår del kom en liten, liten tjej in i våra liv för sisådär snart två år sedan. Då var hon bara en liten parvel på några månader, nu är hon en klok och fin tjej med skinn på näsan på hela 2,5 år.

Varje gång hon kliver in innanför vår ytterdörr så fyller hon våra hjärtan med kärlek och värme. Hon fyller vårt hus med skratt, glädje och bus. Hon känner sig trygg och söker sig till oss alla för både lek och tröst.

Jag vet att många frågat och funderat vem den lilla sötnosen är som dyker upp på våra flöden på Instagram och Snapchat. Vi har inte blivit farmor och farfar, bara lite extrafamilj när hennes mamma och pappa behöver hjälp. Och för vår del så får de fråga hur ofta de vill, för vår lilla E är som en del av vår familj <3 p="">
Ibland är vi hund- och kattvakt, och ofta har det sammanfallit med att vi haft lilla E på besök. Det fungerar hur bra som helst, hon är inte speciellt jobbig på djur, tycker om att klappa dem men vill inte bära runt dem. Däremot älskar djuren henne och vill gärna vara så nära som möjligt. Är man hund och lite småsugen på smörgås eller havrefras kan det dessutom löna sig och vara nära =)

Snövit och lilla E

Även katter kan tydligen pussla =)

Tur maken har proffshjälp när varmvattenberedaren har havererat

Världens bästa sovkompis

På väg till dagis i regnet

Kubbspel kan användas till mycket

Lite fika i sommarvärmen

På promenad med Polly

Bästa vänner gör allt tillsammans, här tittar de på Youtube (fast Polly har nog mer fokus på smörgåsen som E har i handen)

lördag 29 september 2018

Mintchokladbrownies

Mintchokladbrownies

ca 24 st

Ingredienser

100 g hasselnötter
200 gram smör
200 g mintchoklad (After Eight eller mörk mintchoklad)
3 ägg
2 dl strösocker
2 tsk vaniljpulver
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1/2 tsk salt

Gör så här

1. Sätt ugnen på 180 grader
2. Lägg bakplåtspapper i en form, ca 20*30 cm
3. Hacka mintchokladen och hasselnötterna grovt, var och en för sig.
4. Smält smöret och rör ner mintchokladen, dra kastrullen åt sidan.
5. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker poröst, vänd ner övriga ingredienser. Ta bakpulvret tillsammans med lite mjöl sist, så du inte vispar sönder bakpulvret.
6. Bred ut smeten i den bakplåtsklädda formen och grädda den i 20-25 minuter mitt i ugnen.
7. Låt svalna innan du skär kakan i rutor. Förvara den i kylen.
8. Servera gärna med en klick grädde/vaniljsås och lite färska bär.

Jag använder laktosfria och ekologiska varor när jag bakar, så blir både min mage och naturen lite gladare =)






torsdag 27 september 2018

Skördefest

I söndags gav jag järnet i trädgården och hann röja undan det mesta samt plocka in mina blommor, den sista potatisen, tomaterna och smultronen. Tur var det, för sedan kom frosten.

Maken fick dessutom med sig en stor påse med äpplen hem från en kollega, så det fick bli till att göra både äppelkaka och äppelmos. Tyvärr åkte hälften av äpplena på komposten för planerna om äppelsaft gick om stöpet när det blev måndag igen.

Äppelkakan blir otroligt god och saftig, måste komma ihåg att lägga ut receptet så jag minns till nästa gång hur jag gjorde.

Äppelmosen har vi inte provat ännu, är bara den äldsta sonen som äter äppelmos här i huset.








torsdag 30 augusti 2018

Ekorrhjulet snurrar fort

Det är allt för ofta jag blir rädd för mig själv, idag har det hänt två gånger inom loppet av en timme.
Min sjukdomshistoria har gjort mig känslig mot stress och när allt händer samtidigt gällande jobb, fritid, familj och sjuka anhöriga, då är det svårt att räcka till.

Idag stressade jag iväg till ett möte, för att upptäcka att jag var där en timme för tidigt. Går hem och tänker att va bra då hinner jag fixa lite kaffe och bullar till mötet och i kassan på Coop kommer olustkänslan över mig. 30 minuter senare förväntas mina fotbollsgrabbar vara på en annan Coopbutik och inventera, och jag har helt glömt bort att skicka ut tid och dag (vi pratade om det muntligt innan sommaren). 
Panik på hög nivå!
Ringer hem till maken och säger att nu måste du ringa grabbarna för jag ska vara på möte strax.
Som tur var så var de för en gång skull inte på vift och den stackare som inte hade en aning om att det var idag och som var på övernattning med skolan lyckades vi hitta en ersättare till.

Nu är mitt möte över.
Mina stora fotbollsgrabbar är och inventerar.
Mina små fotbollsgrabbars matchkläder ligger i tvättmaskinen.
Och jag hinner för första gången denna vecka andas ut.

Imorgon och på lördag har jag lovat min stressade hjärna att vila, hoppas jag bara klarar av att hålla det också.
Och efter att jag hängt matchdräkterna på tork ska jag krypa ner i sängen, får bli en tidig kväll idag.

Kärlek på hög nivå. Lillfia och Snövit hade en mysig stund i helgen när de lade pussel tillsammans

söndag 19 augusti 2018

Jäkla varmvattenberedarhelvete

Man ska ju inte svära, men ibland får man liksom dispens från de reglerna.
Och när man sent en fredagskväll, efter att sett fram emot att äntligen få en lugn och skön helg, kliver in i badrummet/tvättstugan och hör ett misstänkt drippelidropp, drippelidropp, och tjugo sekunder senare öppna luckan under varmvattenberedaren och upptäcker att den liksom badar i sitt eget vatten...då tror jag att man får svära.

Torkade upp allt vatten och in med vispskålar för att samla upp det vatten som bara fortsatte droppa, se till att alla som behövde duscha också gjorde det, fylla massor av hinkar, flaskor och kastruller med vatten, och slutligen inse att det bara är att strypa inkommande vatten om det ska bli någon sömn under natten.

Under lördagen kom vår gode vän och rörmokare förbi och kopplade om lite, så nu kan vi använda kallvatten och det droppar i lite saktare fart. Fredag kväll är ju inte optimalt att få problem med en varmvattenberedare, är liksom lite långt till måndag just då. Men bevisligen så finns det inga bra dagar att få problem för den tidigare varmvattenberedaren gick sönder 26 Dec 2008, mitt i julhelgen =(

Imorgon är det dags att riva väggarna runt beredaren, tur vi tänkte smart när vi byggde in den så det är lätt att ta ner väggen. Och förhoppningsvis finns det en beredare hemma i butiken så vi kan få den asap, annars blir det några dagar till utan varmvatten.



Sully

Efter att ha spenderat sommaren med näsan djupt försjunken i X antal böcker samt 4 säsonger av serien Breaking Bad så fick jag syn på filmen Sully på Cmore. Sonen nappade på förslaget efter att jag lovat honom att vi ska kolla på både American Made och The Kingsman 2, så det blev en filmkväll ikväll (igår om vi ska vara helt korrekta för klockan är efter midnatt nu).

Att både få Tom Hanks och baserat på en verklig historia i en och samma film lockade extremt mycket och jag blev inte besviken.

Att göra långfilm av 208 sekunder kan inte vara lätt, men regissören Clint Eastwood gör mig inte besviken. Under 1,5 timmar får vi gång efter gång (ur olika perspektiv) uppleva landningen av US Airways "Cactus 1549" i Hudson River, New York samt kapten "Sully och andrepilot Jeff Skiles jobbiga tid under utredningen då de misstänks för att ha försatt passagerarna i onödig fara genom att landa i floden istället för att ta dem tillbaka till flygplatsen.

Alla vet ju redan att det hela slutade bra, alla 155 ombord överlevde och piloterna visade sig ha valt det enda alternativet som inte slutat med många eller total död.

Jag kan verkligen rekommendera er att se filmen, massor av skräck, tårar (för oss gråtmilda) och en rejäl dos av glädje.